Församlingens webbplats - blogg http://www.newforest.se Blogg från församlingen webbplats © 2017Församlingens webbplats info@forsamling.unity.se (Församlingens webbplats) info@forsamling.unity.se (Församlingens webbplats) Mon, 22 Aug 2016 10:43:00 +0200 Mon, 22 Aug 2016 10:43:00 +0200 http://www.rssboard.org/rss-specification 1 Församlingens webbplats - blogg http://www.newforest.se/objimages/1/5938271516120436785_1382373039099_h80.jpg http://www.newforest.se Blogg från församlingen webbplats <![CDATA[När två New Forestponnyer och två tjejer...........]]> Mon, 22 Aug 2016 10:43:00 +0200

När två New
Forestponnyer och två tjejer av samma skrot och korn träffar varandra

Efter fyra och ett halvt års uppstallning för Rindi på en
ridklubb utanför Umeå kände vi i fjol höst att det var dags för en förändring.
Vi bytte både stall och klubb och med facit i hand var det väldigt tur. Numera bor Rindi på Hippologum i Umeå där Umeå Ryttarförening huserar. Vid Hippologum bor 67 privatuppstallade hästar och det finns plats för cirka 45-50 ridskolehästar så det är en stor anläggning. När vi flyttade in i november 2015 trodde jag att det skulle vara betydligt mer liv och rörelse än vad det är, det
är i själva verket ganska lugnt och jag tror det beror på att stallarna är så
finurligt byggd i olika skepp så man rör sig mest där man har sin häst. Jag
tror Rindi trivs lika bra på anläggningen som vi människor gör, ponnyn är lugn
och kan ofta vila och slumra i sin box utan att bli störd.

När vi flyttade till Hippologum visste jag ju inte att det
bara skulle vara en tidsfråga innan äldsta dottern Minette skulle sluta med
hästar vilket hon gjorde strax efter årsskiftet 2016 och då klev Caroline då 12 år in på arenan och började ta ett stort ansvar för Rindi vad gäller skötsel och ridning.

Våren gick och Carro red och tränade Rindi självständigt med
lite överinseende från sin storasyster då och då. Om jag minns rätt så var det i april som vi kände att det var dags att börja träna hoppning för hopptränare efter problem med en muskel på Rindi under hösten 2015 som mest troligt orsakats av en sadel som inte passade henne ordentligt. Nu var muskeln åtgärdad och Rindi ordentligt rehabiliterad och sadeln bytt och när vi började fundera på hoppträna igen hade vi så tur att det var bara att börja i en grupp som inte redan var full. I och med detta så lossnade det ordentligt med kamrater i stallet för Carolines del. Vi hann bara dyka upp utanför manegen till den första hoppträningen innan några andra små ponnytjejer välkomnade oss till hoppträningsgruppen och de tyckte det var så roligt att vi skulle börja. Hur glad i hjärtat blir man inte som mamma då?

Det visade sig att i denna hoppgrupp fanns redan en tjej,
Wilma, som är i Carros ålder och inte nog med detta! Wilma har också en New Forest ponny som heter Golden Eye e: Firfod Jetset u: Miss Moneypenny ue: Willoway. Det tog inte lång stund förrän tjejerna blivit
riktigt goda vänner och även New Forest ponnyerna. I vår och på försommaren har det varit en massa stallhäng och ridturer och tjejerna har även umgåtts utanför stallet. Caroline och Wilma pratar om New Forest Ponny SM och hur roligt är det inte att vara dels jämnårig och ha New Forest ponnyer, rida i samma hoppgrupp och stå uppstallad på samma anläggning och kanske kanske nu också sträva mot samma mål? Visst skulle det vara roligt att någon gång åka på New Forest Ponny SM och vi i team Backman tänker göra ett seriöst försök att ta oss iväg ändå från Umeå något år. Jag har sagt att i så fall måste Rindi gå minst LA dressyr och gärna LB hoppning innan vi gör en så lång resa men vi har ju tid på oss att träna för att nå våra mål då Caroline är 13 år och har flera år kvar på ponny.

Målet när Caroline började hoppträna i vår var dels att komma in i gruppen med nya kompisar och att i höst vara tillbaka på LD nivå. Redan i somras i juni infriades tävlingsmålet då Carro och Rindi hoppade LD + 5 med en andraplats. I juli åkte vi iväg och hoppade LD och LC på ett klart godkänt sätt och jag hoppas det fortsätter framåt nu. I höst väntar åter hårt jobb och seriös planering med både hopp- och dressyrträningar för att Caroline och Rindi ska kunna utvecklas tillsammans. Framför allt hoppas jag att både ryttarinna och ponny får vara friska Ä det är viktigast av allt.

Till detta inlägg bifogar jag bilder av Caroline, Wilma, Rindi och Prinsen och jag hoppas ni kommer att träffa kvartetten på New Forest Ponny SM om ett eller två år.

]]>
<![CDATA[Hej alla som gillar New Forest ponnyer!]]> Fri, 12 Aug 2016 13:02:00 +0200

Hej alla som gillar New Forest ponnyer!

Jag heter Ulrika Backman och är 47 år gammal och jag bor i
Umeå med yngsta dottern Caroline som är 13 år.
Minette 20 år har precis flyttat hemifrån och slutat med hästar till lillasysters
stora glädje som nu tagit över familjens New Forest ponny Magic Blue Rindi.
Rindi är e: Dart Light och u: Fredriksbergs Ran ue: Fredriksbergs Kavat.
Rindi är född och uppvuxen på Gotland hos Marianne Gustafsson
som föder upp New Forest ponnyer där alla heter Magic Blue.
Rindi betyder murgröna på Gotländska och är Gotlands landskapsblomma.
Det finns ett apotek, ett energibolag, en restaurang och en studenkår på Gotland
som heter Rindi. Vidare finns fem kvinnor i Sverige som har tilltalsnamnet Rindi.
Och en New Forestponny som numera bor i Umeå!

I mina tidigare dagar har jag liksom många andra ridit på ridskola och parallellt
med detta sprungit i stallen i byn där jag växte upp,
Degernäs en mil utanför Umeå. Ganska snart kom jag i kontakt med travet då jag
blev skötare till en nordsvensk travhäst som hette Månbesta. I stallet föddes
också föl och det är nog därifrån jag blivit intresserad av stammar på hästar.
När barnen blev lite äldre och vi skulle köpa ponny blev det först en
islandshäst eftersom jag själv hade det som tonåring men det var inte vad vår
familj behövde så islandshästen såldes och en före detta ridkskoleponny köptes
in och hon hade i alla fall en pappa som var New Forest. När den ponnyn blev
arton år tyckte vi att hon skulle få gå i pension och det var dags för
ponnybyte.

Min tanke var hela tiden att köpa en svenskfödd ponny med
historik, det vill säga att jag ville veta exakt vart den varit och vad den
gjort tidigare. Det skulle vara ett sto (med tanke på framtida avel) relativt
ung och jag var tidigt inne på renrasig New Forest ponny då jag gillar rasen.
En mångsidig ponny med fin exteriör och en fint lynne. Är det inte fantastiskt
att precis våren 2011 när vi skulle byta ponny så var Rindi till salu och hon
fanns drygt en mil söder om Umeå!

Det visade sig att Rindi kommit till Norrland direkt från
uppfödaren Marianne Gustafsson våren 2010 och när Rindi blev till salu hade hon
under sitt första år i Norrland blivit inriden och startad några
hopptävlingar. När vi första gången en
solig majdag mötte Rindi var hon nyss fyllda sju år, snäll och väldigt känslig.


Den där dagen på första provridningen tänkte jag att Ä"Den
här ponnyn blir det inte" men efter tre provridningar var Minette besluten om
att köpa henne. Jag trodde det skulle bli för svårt för oss med en så outbildad
ponny men mamman i familjen som hade henne till salu sa: -"Minette har haft en
läromästare, nu behöver hon en utmaning".
Och visst blev det en utmaning och en ordentlig sådan. Rindi var inriden
sen ett år tillbaka men inte särskilt utbildad och lägg därtill en oerhört
känslig ponny så har vi Rindi i ett nötskal. Bland annat gick hon och slängde
konstant med huvudet och jag trodde det berodde på vargtänderna. Det var det
inte. Trots att vi lät avlägsna dessa ett par veckor efter köpet slutade inte
Rindi slänga med huvudet. Det tog år innan det gick bort, eller visst kan hon
slänga med huvudet när hon blir otålig idag också men det är inte alls på samma
nivå. Det tog ett bra tag innan Rindi sänkte garden och tog oss till sig. Hon
var snäll men lite på sin kant och jag minns en dag i maj året efter vi köpte
henne och hon gnäggade till oss när vi kom till stallet. Då hade hon liksom
accepterat oss och släppt oss nära in på livet.

Rindi visade sig vara en väldigt snäll ponny utöver att hon
är så känslig. Aldrig har hon skenat, stegrat eller bockat och jag behöver inte
vara orolig när barnen är ute och rider då Rindi sköter sig och går fram överallt.
Minette har lagt ner ett jättejobb på Rindis utbildning och det är några
dressyrtränare vi slitit ut under årens lopp.
Innan Minette slutade rida för ett halvår sedan hann hon och Rindi
tävla upp till LB med vinster och placeringar i dressyr och placering i LB
hoppning. I fjol när Minette och Rindi gjorde sin näst sista tävling i dressyr
fick dom 66 % i LB. Rindi är långt mer utbildad än LB i dressyr och jag hoppas
Caroline kan komma vidare där då Rindi har ett oerhört fint steg och jag tror
ekipaget kan komma längre i dressyr än hoppning där Rindi fegar på högre höjder
men vi får se vad Caroline kan åstadkomma med Rindi med mer träning.

I fjol tog sig Minette och Rindi till finalen i dressyr av Agria Pony Trophy som för
oss i Norrland reds i Östersund. Det är den längsta resa vi gjort då vi lagt oss
på en nivå i tävlandet som inte innebär att åka jättelångt dels på grund av att
vi inte kommit till högre klasser och ekonomin.
Vi har dock en dröm och det är att Caroline och Rindi ska komma iväg på
New Forest ponny SM 2017 eller 2018. Ska vi åka från Umeå till Vetlanda
eller vart det nu går så måste ekipaget upp på LA i dressyr i alla fall.

Om jag återgår till Agria Pony Trophy finalerna i fjol så var det två Magic Blue ponnyer
från Marianne Gustafssons uppfödning som var i final vilket jag tycker var väldigt roligt.
Förutom Rindi var det Magic Blue Bercilak som ägs och rids av Emilia Rönnkvist
som red sin final hos Vetlandaorten.
Om jag minns rätt var båda Magic Blue ponnyerna tvåa i finalerna.
En av bilderna i inlägget är på just Minette och Emilia som vi träffat en gång.

Även om Rindi är en tävlingsponny och har tävlat frekvent under alla år vi haft henne
så är Rindi framför allt en kär familjemedlem som kommer stanna hos oss hela livet.
Trots att jag hållit på med hästar många år och haft en hel del egna genom livet finns
ingen häst som gått till mitt hjärta som Rindi gjort.
En mycket speciell ponny, godheten själv och så älskad.
När Carro faller för åldersstrecket är planen att ta föl men vi får se vad som händer.

Jag återkommer under augusti månad med fler inlägg,
hälsningar // Ulrika

]]>
<![CDATA[Alexandra Stenlunds blogginlägg]]> Tue, 19 Jul 2016 22:05:00 +0200

Jag heter Alexandra Stenlund och ska blogga här under juli månad.
Jag är 20 år och har ridit och haft hand om olika New Forest-ponnyer i 10 år
nu! Jag tänkte berätta lite om de ponnyer jag haft under åren och visa
hur olika resor man kan ha med dessa fantastiska New forest-ponnyer.
Min första foderponny som jag hade när jag var 10 år hette Zindie och
var den ponnyn som lärde mig alla grunder i ridning och skötsel. Men det
var också i kombination med henne och att de människorna omkring var
intresserade av avel, som gjorde att jag fastnade för New Forestar och
intresserade mig för stamtavlor och utställningar.
När jag var 12 år köpte mina föräldrar en egen ponny till mig, en
treåring som hette Moonlight Shadow (e: Grythöjdens Eldorado RNF 140,
ue: Hiawatha RNF 30). Henne red jag in och utbildade tillsammans med min
syster Caroline. Utan hennes hjälp hade det aldrig gått, hon är min
mentor, kompis och största stöd. Mona, som hon kallades, hade jag i två
år. Vi gjorde allt det där man ska göra med sin första ponny: badade i
sjön, galopperade på ängarna, promenerade i skogen, hoppade 50 cm på
Clear Round och ryktade i timmar. Även om hon var bebis när jag fick
henne och första tiden bara handlade om att vänja sig vid sadel och
utbildas, hann vi med mycket roligt. Första gången jag satt på henne var
det barbacka i repgrimma och jag var alltid så trygg med henne. Den
snällaste unghästen jag någonsin grejat med och en ponny som alltid
kommer ligga mig varmt om hjärtat.

]]>
<![CDATA[Wilma och Dilba]]> Sun, 22 May 2016 20:52:00 +0200

Hej!

Mitt namn är Wilma
Johansson och jag är snart 15 år gammal.

För det första vill jag bara säga att det ska
bli grymt kul att blogga här månaden ut och att jag innerst inne hoppas att ni tycker att det ska bli intressant att läsa det jag har att skriva om.

Jag tänker att detta inlägget ska bli ett lära-känna-mig-inlägg och därefter kommer de andra inläggen att handla om ridpass och tävlingar. Hoppas ni kommer gilla mitt upplägg och mina inlägg!

Precis som jag skrev innan så heter jag Wilma. Jag bor tillsammans med min familj i staden Varberg, där jag är både född och uppväxt.

Vi bor inte på någon hästgård, men jag hade mer än gärna velat göra det!

Min ponny heter Stackarps Dilba och hon är en D-ponny. Hon fyllde 6 år den 8 maj, men är mer som en 5 åring i utbildningen då hon inte blev inriden förrän 4 års ålder. Hennes mamma heter Stackarps Diona RNF 1927, hennes pappa Hoppenhofs Jop RNF 180 och hennes morfar Peregrin RNF 66; Dilba är alltså en renrasig New Forest.

Mitt hästintresse har jag haft hela livet. Jag har aldrig känt att jag har velat sluta rida eller sluta hålla på med hästar, utan jag har alltid varit intresserad och vilja lära mig mer. Jag tycker att det är minst lika kul att rida som att bara vara i stallet och göra alla stallsysslor.

Jag är intresserad av både hoppning och dressyr, så därför har jag tävlat både och. Före jag köpte Dilba red jag på ridskola i ca. 8år.

På ridskolan hade jag olika hästar jag tog hand om, men det var en speciell ponny som endast jag tränade och tävlade i nästan 3 år. Han heter Strätes Ramson och är också en New Forest.
När jag började rida honom så var han 19 år och en riktig läromästare. Han hade gått fälttävlans SM, höga klasser i dressyr och hoppat i princip det högsta man kunde på ponny, så därför var han en väldigt erfaren herre i sina bästa år.

Dock var Ramson väldigt känslig för ljud och prisutdelningar, vilket gjorde att jag inte fick tävla honom i början av vår resa tillsammans. Vi tränade mycket, i både hoppning och dressyr, och snart var vi faktiskt ute på tävlingsbanorna. Jag skulle säga att det aldrig gick speciellt dåligt för oss i tävlingssammanhang, utan vi plockade rosett efter rosett. Vi vann bl.a. division III hoppning och många dressyrtävlingar i både LC:1 och LB:1. Vi vann också distriktsmästerskapen i både hoppning och dressyr för ridskoleponny i Halland. Han var min bästa vän och är det fortfarande, trots att jag inte har träffat honom på väldigt länge.
Idag är han pensionär som lever livet och rids då och då.

Efter att jag slutade rida Ramson sommaren år 2013 köpte jag alltså Dilba. Eftersom jag var så fäst vid Ramson så föll valet självklart på att köpa en egen New Forest. Då jag tävlade både hoppning och dressyr ville jag ha en ponny som kunde göra både och eftersom jag ännu inte hade bestämt vilket gren jag ville satsa mest på. Ramson var ju en C-ponny och anledningen till att jag sluta rida honom var just därför, han var för liten helt enkelt.

Jag kände mig inte klar på ponny, så valet föll därför på att köpa en D-ponny. Ramson var en riktigt läromästare för mig som lärde mig allting jag kan idag, så därför ville jag utmana mig själv litegrann genom att köpa en helt outbildad unghäst. Jag kollade runt på Hästnet i princip varje dag, men hittade aldrig den där speciella ponnyn som jag verkligen ville ha. Till slut fick jag ett tips på Facebook om två ungponnyer som endast var inridna i ca 3 månader.

Vi bestämde oss för att åka och provrida, och det slutade med att vi köpte Dilba! Jag provred som sagt en annan också, Stackarps Delphi heter hon, men hon var ganska mycket mindre och nättare än Dilba och eftersom jag var ganska lång så ville jag ha en större och mer viktbärande ponny. Dilba är inte så hög i manken (144cm) men hon är som sagt ganska viktbärande och det passar mig perfekt.

Så, varför valde jag att köpa en helt outbildad ungponny förutom att jag ville ha en utmaning?
Egentligen så är det ett ganska svårt ämne då jag faktiskt inte riktigt vet hur
jag tänkte just i stunden. Att köpa en grön ungponny är en chansning, antingen kommer resultatet bli jätte bra eller så blir det katastrof. Dilba hade ju inte visat att hon kunde någonting när vi köpte henne, men då valde jag att kolla på kvalitetsbedömningen som hon hade varit med på. Hon hade fått 9:a på exteriören, 9:a på traven och 8:a på skritten, vilket säger sig självt att hade väldigt bra gångarter och det tycker jag personligen är viktigt, speciellt i dressyren. När vi var och provred så testade vi också att löshoppa henne och där visade hon väldigt fina språng. Jag fick också testa att rida ut, vilket jag tycker är en otroligt bra möjlighet att göra om man kan eftersom man då får se hur hästen beter sig utanför paddocken/ridhuset. Dilba var, och är, väldigt snäll i hanteringen vilket jag också tycker är viktigt så att man faktiskt kan hantera hästen vid sidan om ridningen. Så ja, jag valde att chansa och om jag får säga det själv så tycker jag att jag gjorde rätt i det då det har gått väldigt bra hittills.

Detta var ett
lära-känna-mig-inlägg, nästa kommer handla om vår resa tillsammans, från dagen jag köpte henne fram till idag. På återseende! :)

Bilder:

Strätes Ramson

1:a bild: Vinst Div III
hoppning

2:a bild: LC Hoppning

3:dje bild: Bästisar <3

4:de bild: Vinst
distriktsmästerskapen

]]>
<![CDATA[New Forest på 50-talet]]> Thu, 27 Aug 2015 13:29:00 +0200

New Forest på 50 tallet .

Jeg vokst opp i Scotland på 50 tallet hvor bruk av hest og ponni var en naturlig del av barndommen på landet. Vår lokal tunghest rase var Clydesdale som ble fortsatt
brukt på gårdene ved siden av en Fergusson ,Fordson eller Massey-Harris. I
nærmiljøet fantes engelsk fullblod ,Irske jakthester ( gjerne kjøpt fra
dealeren Jack Bamber ) Irske sprangponnier av aller farger og typer (god til
jakt men ustopperlig for en 11-12 åring ! )show ponnier , trauste Highland
Ponies , speedy Shetland, noen Fell og Welsh Mountain ,vakre Connemara ,som ville ha vunnet på Clifden også nå ,Fjordhest og JA NEW FOREST i alle farger, fasonger og størrelser !

Det var virkelig ingen diskriminering i det hele tatt og alle var velkommen og verdsatt .De deltok i konkurranser ,Pony Club aktiviteter ,på revejakt eller bare på lange sommerturer på små veiene i distriktet. Ponniene var en naturlig del av vår barndom og vår egen utvikling.

Vi fikk ridetimer i nabo byen Ayr under den strenge undervisning av Miss Murdoch som hadde selv blitt undervist av en cavalerist eller to. Det var her at jeg traff min første New Forest, en mild fuks hoppe ,lett i munn og helt uproblematisk. Hun het Nugger og i ettertiden skjønner jeg at
hun var lett bygd og hadde et araber preg. Det rare er at etter over 60 år så
står visse hester helt klar i minne ! Det som er interessant er at på den tiden
var det ganske så tilfeldig avl i The Forest men at bruken hadde alltid vært
viktig. Jeg snakket lenge med Dionnis McNair da jeg dømte på New Forest Show i fjor og hun fortalte at allerede på den tiden var hun meget opptatt av
ponnienes utvikling som konkurranse pony og skjønte selvsagt at visse
egenskaper måte bevares og andre egenskaper forbedres.
Vi kjente New Foresten som en sunn ponni som var ikke alltid så vakker ,med noe kort hals og hellende kryss. Disse ting så vi som et
faktum ikke som kritikk og ingen snakket om det!

Frosty var en blåskimmel hoppe med et ganske greit preg.Hun tilhørte en venninde av meg . Hun var snill som dagen var lang men var litt treg i mine øyner som var mer vant til gale Irske ponnier som var spennende til tusen men ingen ville innrømme at vi var til tider LIVENDE REDDE. Kanskje noe midt i mellom ville ha vært best?
Som Lucky en strålende ,rasetypisk New Forest som var lys brun ,sjarmerende og lett håndterlig. Hun vant the Pony Club Championships midt på 50 tallet med sin ungrytter Ian Tulloch. Hun ville være verdsatt i dag som en rasetypisk feminin hoppe med meget gode bruksegenskaper. Hun var ikke av det største ,136 kanskje og velbygd. Etter en ridetur på strendene ved Troon skrev jeg dette .

Sun wind and sea on an april morning

The bay mare moving under,

Small hooves sink into the yellow and white of the soft sand

And spring past razor sharp grasses to the firm by the furtive tide.

A snort and a wild leap sideways as a white wave curves in.

A wildness enters horse and rider alone on the edge of the sea with the wind.

Susan Hellum

]]>
<![CDATA[ÅRETS TREVLIGASTE TÄVLING!]]> Wed, 05 Aug 2015 10:33:00 +0200 ÅRETS TREVLIGASTE TÄVLING!

Vi har nu lagt årets trevligaste tävling bakom oss. Och jag
menar givetvis NF-Mästerskapen! Har svårt att tänka mig en sommar utan detta!

Och anledningen till att detta är årets trevligast tävlingÄ.
Ja det kan vi tacka arrangörer, funktionärer, tävlande, föräldrar, publik m.fl.
för!
I år var det åter igen Vetlanda som var värd, och
tävlingarna genomfördes på ett proffsigt sätt!

När man nu blickar bakåt, så vill man gärna göra en liten
summering. Och jag har valt att summera det ur en uppfödares perspektiv. Förutan uppfödare, så hade vi inte kunnat genomföra denna fantastiska tävling!

När man läser igenom resultatlistorna, så är det faktiskt
ingen slump vilka ponnyer det är som ligger i topp. Det ligger ett gediget
kunnande och intresse bakom den fölunge som föds, sköts om, utfodras, utbildas och till sist placeras hos en duktig ryttare. Det som uppfödaren faktiskt har svårast att påverka, är det sistnämnda. Alltså vilken ryttare som får äran att förvalta och vidareutbilda råmaterialet.

Och om du tror att uppfödarens arbete börjar först sedan
fölet är fött, då har du fel. Det föregås av många timmars studerande av
stamböcker och resultat. Både vad det gäller stoet och den tilltänkta hingsten (och deras släktingar). Idag är det ju ganska enkelt i och med Blå Basen och Tävlingsdatabasen. Men själv sitter jag gärna i soffan och plockar fram någon av alla "biblar" (stamböcker), som står i bokhylla på armlängds avstånd. Det är hyllmetrar med både engelska och svenska
stamböcker! Den äldsta som vi äger är "The National Pony Studbook" från
1925-1927!
Det är helt enkelt IDEL ÄDEL AVEL!

En stor del av charmen med NF-Mästerskapen (när man är
inbiten avelsnörd), är ju faktiskt ALLA ponnyerna har känd härstamning. Vilket verkligen inte är fallet på en "vanlig" ponnytävling. Eftersom även SM i dressyr, fälttävlan och hoppning har avgjorts de senaste veckorna, så har jag roat mig med att se hur det såg ut i toppen på dessa tävlingar. Och som känd härstamning, så har jag i detta fallet räknat de som har både mor och far i passet (även om dessa inte är stambokförda).

Dressyr-SM gick i Gävle, samma helg som NF-Mästerskapen. I de olika
kategorierna och grupperna delades det ut 15 medaljer. Och extra stolta är vi givetvis över bronsmedaljen som STACKARPS PEERON hade med sig därifrån!

Känd härstamning: 13 st (och av dessa var 8 svenskfödda)
Okänd härstamning: 2 st (båda importerade)

Samma helg, fast i Flyinge gick Fälttävlans-SM. Här är det ju bara en
uppdelning i grupp 1 och 2 (och i grupp 2 var det endast tre startande). Men
jag har räknat med sex medaljörer.

Vinnarna i båda grupperna var svenskfödda, den ena var ju vår egen
stolthet DIMMANS EROS, och den andra en connemara-ponny.

Så totalt:

Känd härstamning: 4 st (alla svenskfödda)
Okänd härstamning: 2 st (båda importer)

Hopp-SM gick helgen efter i Sundbyholm. Totalt i hästförteckningen
hittar jag 15 st NF-ponnyer (av totalt drygt 300 ponnyer), och det var för
helgens alla tävlingsklasser. Om vi jämför med dressyren, så såg det ut så här i hoppningen:

Känd härstamning: 6 st (av dessa 1! Svenskfödd)

Okänd härstamning: 9 st
(samtliga importer)

En tanke som ofta slår migÄ Är det verkligen okänd
härstamning? En del är otroligt fina ponnyer som jag inte tror har kommit till
av en slumpÄ. Men varför förvandlas de i så fall till okända? Alla hästar borde väl egentligen ha en känd uppfödare och en känd moder? Att fadern kan vara okändÄ ja det är ju faktiskt sådant som kan hända (även i de finaste familjer ;-) ).
Det som också är lite anmärkningsvärt att det finns så otroligt många hopp-ponnyer med ett visst prefix, som i stort sett alltid har okänd härstamning. Var kommer alla dessa ifrån? Och lite märkligtÄ att en av dessa som var med på SM hade okänd härstamning med
känd uppfödare! Någon som vill spekulera i hur det kan bli så?

Och har vi så liten ponnyavel i Sverige, att vi inte kan
försörja våra ryttare med bra ponnyer? Jo, så är det nog. Och med de senaste årens låga betäckningssiffror, så lär nog tyvärr importen av ponnyer hålla i sig. Men visst skulle vi kunna vara i stort sett självförsörjandeÄ. Eller?

Sen är ju inte all import av ondo. Mycket fina avelsdjur
hjälper till att föra aveln framåt. Men även importerade tävlingsponnyer kan
vara bra för aveln. Dels genom att dessa ponnyer kanske så småningom sätts i avel efter avslutad tävlingskarriär. Men också de tävlings-importer som har känd härstamning, genom dessa kan uppfödarna studera vilka blodslinjer det är som ger framgång! Och kanske utifrån det importera nya avelsdjur.

Och nästa fråga som jag ställer mig är hur det kan komma sig
att när ryttarna kommer upp på stor häst, ja då helt plötsligt är härstamningen viktig?!? Jag har kollat igenom andelen
med okänd härstamning på häst kontra ponny. Helt enkelt kollat bland de hundra högsta championts-poängen fram till dags datum (med undantag för
ponny-fälttävlan). På ponny har jag för enkelheten slagit ihop alla kategorier.
Och så här ser det ut, andel med okänd härtsamning:

Hoppning
Häst 0 st / Ponny 55 st

Dressyr
Häst 0 st / Ponny 10 st

Fälttävlan
Häst 4 st / Ponny 9 st (bland de 36 ponnyer som tagit några poäng)

Är det "fräckt" att rida en importerad ponny utan stamtavla? Eller vad är det som gör att det är så stor skillnad på häst/ponny?

Till NF-Mästerskapen tog SNF fram en lite broschyr som handlar
om avel. Hoppas du fick med dej ett exemplar hem! Vi hoppas verkligen att den ska inspirera ponnyägare till att bli nya uppfödare! För det är något av det absolut mest fantastiska man kan vara med om! Att se ett föl födas, växa upp och utvecklas till en vuxen ponny! Som någon kommer att ha mycket glädje utav
under många år!

]]>
<![CDATA[FUNKTIONÄR – KAN VARA BÅDE HIMMEL OCH HELVETE!]]> Sun, 05 Jul 2015 11:17:00 +0200

FUNKTIONÄR Ä KAN VARA BÅDE HIMMEL OCH HELVETE!

För ett drygt år sedan så startade vi upp månadens gästblogg
här på SNF,s hemsida. Och för min egen del, tycker jag att det varit
fantastiskt kul att få läsa dessa bloggar! Tyvärr har den kommit av sig lite,
och trots efterlysning av ny bloggare, så har det ännu inte varit någon som
anmält sig frivilligt. Så jag tar saken i egna händer, och helt självsvåldigt
så skriver jag ett inlägg.

Och osökt kommer jag in på det där med ideellt arbete. I
över 20 år har jag suttit med i SNF,s styrelse (inget årsmöte har ännu inte
bestämt sig för att rösta bort migÄ.:-). Och förutom detta så har jag engagerat
mig i ett flertal mer eller mindre hästiga föreningar. Och jag tycker det är
otroligt givande!

I många föreningar, så är det ofta en liten klick som får
dra det stora lasset. Och detta görs helt oavlönat, av personer som brinner för detta.

Tyvärr har vi de senaste åren läst om problem på framförallt
ponnytävlingar. Där föräldrar och ibalnd också ryttare, bettet sig mycket illa
gentemot funktionärerna! Till och med så illa att vissa klubbar sagt att de ska sluta arrangera ponnytävlingar! SKAMLIGT! Meningen med en tävling är väl att man ska ha kul! Eller? Och inte ens på ett ponny-SM ska det väl inte vara på blodigt allvar? Nej, skärpning ponnypappor/mammor och ryttare!

Nu står då NF-Mästerskapen och Riks-utställningen för dörren. Och dessa arrangemang hade aldrig gått att genomföra utan en stor skara
fantastiska funktionärer! I år står Vetlandaortens Ryttarförening åter värd för detta häftiga evenemang! Och det känns tryggt! Där flyter på bra med proffsiga funktionärer! Och därmed inte sagt att andra arrangörer inte har gjort ett bra jobb. 2014 var första gången vi var i Laholm, och det var mycket proffsigt arrangerat!

När det på lördagen också ska vara Riks-utställning och
Engelska Ridklasser, då vet jag att ett antal medlemmar i SNF finns på plats
och roddar det hela! Samma glada gäng syns i funktionärstältet år efter år. Och det är stenkoll på allt från rosetter till protokoll! Men vi släpper gärna in
fler i tältet! Eller på någon annan plats där det behövs funktionärer. Så om du vill hjälpa till, dra dig inte för att kontakta någon i styrelsen :-).

Sedan årsmötet så har vi dessutom en ELIT-FUNKTIONÄR i
föreningen! Jan Lundvall erhöll denna titel efter lång och trogen tjänst! År ut
och år in så har han funnits med på avelsvärderingen för hingstar. Som en
riktig allt-i-allo! Och just till avelsvärdering är det lite häftigt att vara
funktionärsansvarig. Några veckor innan så skickar jag iväg ett mail till de
som brukar vara behjälpliga. Och inom några dagar så är funktionärslistan
fulltecknad! Det är fantastiskt!

Innan jul var det premiär för en stor häst-show på Friends
Arena. Hade tyvärr inte möjlighet att åka dit. Men alla jag pratade med
upphöjde SNF,s medverkan. Och den som höll ihop alla trådarna för SNF,s del var Emma Tovatt. Och trots att hon säkert var helt slutkörd efter den helgenÄ. Så har hon lovat att ställa upp ett år till!

Kan inte namnge alla här, men ni ska veta att det är ett
järngäng som jobbar för New Forest rasen i Sverige!

Men jag är också medveten om att Sverige är ett långt land,
och jag vet att det inte alltid är möjligt att ställa upp och vara funktionär.
Men det finns faktiskt något som alla kan göra!

Skriv en artikel! Bifoga några bilder! Öppna ditt e-post
program! Skriv eklund@stuternabben.se
i adressfältet! Och tryck på skicka! Klart!

Och nu, med bara några veckor kvar till vårt stora
evenemang, så vill jag be er allihop om en liten sak. Tänk på att
funktionärerna som är på plats, gör detta på sin fritid. En del har tagit semester för att kunna ställa upp. Andra har åkt långväga. Många har mer än 8 timmars arbetsdag under meetinget.

Och jag vet att det inte alltid flyter helt friktionsfritt.
För vi är ju ändå bara människor. Och dessutom blandar vi in ett stort antal
ponnyer i smeten. Saker och ting kan gå lite snett. Och det kanske inte går att
vara alla till lags. Och några kommer att vara överlyckliga och andra nedstämda under dessa dagar. Men oavsett,
SÅ LÅT OSS VARA TREVLIGA MOT VARANDRA!
Så håller vi stämningen på topp under hela helgen!

Väl mött i Vetlanda!
Cornelia Larsson

]]>
<![CDATA[Val är något alla måste göra...]]> Tue, 10 Mar 2015 19:08:00 +0100

Val är något alla måste göra.
Allt från att välja vilka kläder du ska ha på dig på morgonen till att välja vilken linje du ska gå på i gymnasiet.
Det finns svåra val och det finns dom mest simpla.
När man rider och håller på med hästar så gör man en massa olika val hela tiden.
Ska jag satsa på dressyr eller ska jag kanske byta till någon annan gren? Vilken tränare ska jag egentligen träna för? Kanske jag ska byta foder? Passar denna sadeln ens min häst? Visst man kan få hjälp med det mesta av experter men ändå.
Inte förrän efter du har gjort valet vet du om det var rätt. Blev det bra och det känns rätt så är det ju alldeles utmärkt, grattis. Men det kan ju gå fel också, alla har vi väl gjort misstag? Men misstag behöver inte bara betyda negativa saker, du har väl lärt dig något av det som gick fel? Du kanske bytte foder och hästen blev inte bättre, ja då kommer du ihåg det och kommer inte göra om samma sak igen. Du skulle väl till exempel aldrig ta tag i en varm plåt och bränna dig och sen ta tag i den igen direkt? Du skulle istället då ha lärt dig att plåten var varm och du brände dig, nästa gång tar du på dig grythandskar.
Så man lär sig helt enkelt av att göra fel även fast man helst av allt gör rätt.
När jag letade D-ponny så provred jag en hel det olika ponnyer. Allt från dom som gått SM till dom som hade noll erfarenhet men potential. Vad ska man välja då? Såklart ville jag som många andra ha en erfaren & utbildad ponny som inte var hur gammal som helst. En ponny som jag kunde ut och tävla på och ha några fina år framför mig med placeringar och fina resultat. Dessa kostar ju dock en heeel del pengar och dom finns inte överallt.
Så för oss föll valet på det lite mer osäkra kortet i kortleken - men det kommer klart bli värt det. Alla ponnyer som går EM, SM och NM har väl också en gång varit outbildade, dom har också startat från noll.
Så av detta valet lär jag mig rida ännu mer och får erfarenhet av hur man utbildar en häst. En viktig del är också att ha kul med sin ponny och kunna variera sin ridning. Träna och tävla men också kunna rida ut i skog och på fält, hoppa lite och allt annat som skall fungera alla dagar året runt. Om jag nu kommer till dom lite högre klasserna med Sigge så kan jag känna mig stolt och känna att alla timmar i sadeln lönade sig och att det är jag, eller vi som delvis har gjort allt jobb.

Grejen med val är att man aldrig ska vara rädd för att göra dom, för i slutet ångrar vi bara dom chanserna vi inte tog.Lite tankar från den lite yngre ryttaren och hennes ponny.

Vi hörs
Kram Frida

]]>
<![CDATA[Val är något alla måste göra....]]> Tue, 10 Mar 2015 11:49:00 +0100

Val är något alla måste göra.
Allt från att välja vilka
kläder du ska ha på dig på morgonen till att välja vilken linje du ska gå
på i gymnasiet.
Det finns svåra val och det finns dom mest simpla.
När man rider och håller på med hästar så gör man en massa olika val hela
tiden.
Ska jag satsa på dressyr eller ska jag kanske byta till någon annan gren?
Vilken tränare ska jag egentligen träna för? Kanske jag ska byta foder? Passar
denna sadeln ens min häst? Visst man kan få hjälp med det mesta av experter men
ändå.
Inte förrän efter du har gjort valet vet du om det var rätt. Blev det bra
och det känns rätt så är det ju alldeles utmärkt, grattis. Men det
kan ju gå fel också, alla har vi väl gjort misstag? Men misstag behöver inte
bara betyda negativa saker, du har väl lärt dig något av det som gick fel? Du kanske bytte foder och hästen blev inte bättre, ja då kommer du ihåg det och kommer inte göra om samma sak igen.

Du skulle väl till exempel aldrig ta tag i en varm plåt och
bränna dig och sen ta tag i den igen direkt?

Du skulle istället då ha lärt dig att plåten var varm och du
brände dig, nästa gång tar du på dig grythandskar.
Så man lär sig helt enkelt av att göra fel även fast man helst av allt gör
rätt.
När jag letade D-ponny så provred jag en hel det olika ponnyer. Allt från dom som gått SM till dom som hade noll erfarenhet men potential. Vad ska man välja då?
Såklart ville jag som många andra ha en erfaren & utbildad ponny som
inte var hur gammal som helst. En ponny som jag kunde ut och tävla på och ha några fina år framför mig med placeringar och fina resultat. Dessa kostar ju dock en heeel del pengar och dom finns inte överallt.


Så för oss föll valet på det lite mer osäkra kortet i kortleken - men det
kommer klart bli värt det. Alla ponnyer som går EM, SM och NM har väl
också en gång varit outbildade, dom har också startat från noll.
Så av detta valet lär jag mig rida ännu mer och får erfarenhet av hur man
utbildar en häst. En viktig del är också att ha kul med sin ponny och kunna
variera sin ridning. Träna och tävla men också kunna rida ut i skog och på
fält, hoppa lite och allt annat som skall fungera alla dagar året runt. Om jag
nu kommer till dom lite högre klasserna med Sigge så kan jag känna mig stolt och känna att alla timmar i sadeln lönade sig och att det är jag, eller vi som delvis har gjort allt jobb.

Grejen med val är att man aldrig ska vara rädd för att göra dom, för i
slutet ångrar vi bara dom chanserna vi inte tog.

Lite tankar från den lite yngre ryttaren och hennes ponny.

Vi hörs
Kram Frida

]]>
<![CDATA[Tankar och mål]]> Mon, 02 Mar 2015 09:25:00 +0100

Nu vet nilite om mig och alla ponnys jag haft och om den jag har just nu. Men vad är mina mål då?
Jo jag har både långsiktiga mål och mål jag vill uppnå de kommande månaderna.

Några av dom lite mer långsiktiga målen är:
- Tävla i LA klasser med placering- Kvala in
till SM och prestera med bra resultat
- Skaffa ett så starkt band till Sigge så att jag känner honom utan och innan,
även få honom att lita på mig ännu mer.

Några av dom målen som jag vill nå inom den närmsta tiden:
- Placera mig på en tävling
- Lära Sigge LA skolor och bli säker på dom
- Tävla mycket och få resultat

Mål är
något jag tycker är väldigt kul, både att sätta och nå. Utan dom skulle
man inte kämpa lika mycket. Jag har tränat och tränat och det för att jag så
länge jag kan minnas har velat komma till SM.
Mål är ju något som får en att kämpa, röra sig framåt och utvecklas. Du vill
liksom ta dig framåt, har man ett mål så rör man sig mot det för varje träning
och varje tävling. Även om en träning går skit dåligt så har du lärt dig hur du
ska hantera den situationen, även om en tävling går skit dåligt så får du rutin
och erfarenhet. Allt som händer, positivt eller negativt bär med sig
något. Något negativt kan bli som en etta på tärningen och något positivt som
en sexa, du kommer någonstans på spelplanen i vilket av fallen. Ett litet
steg eller ett stort steg närmare målet.

För att
uppnå sitt mål behöver man ju lite av en "taktik", ett upplägg om hur du
ska komma närmare och närmare och tillslut vara framme.
Allt beror ju på vad ditt mål innebär.

Om vi
säger att jag vill slå mitt förra resultat på tävling kanske jag måste
träna lite extra, rida lite mer och fundera på vad som kan förbättras från
förra gången. Vilka var mina svaga sidor under det programmet? Kan jag ändra
den ena 5:an på skritten till en 6:a eller 7:a? Galoppfattningen gick lite
långsamt, bäst att vi tränar på det. Förstår ni? Det finns mycket man kan göra
för att förbättra sitt resultat.

Men om man
som mål vill komma närmare sin häst och lära känna den bättre, vad gör vi då?
Tillbringa mycket tid tillsammans med den, pyssla och göra fint. Kanske gå på
promenad tillsammans i skogen. Sen lär man ju känna varandra väldigt bra när
man tränar och tävlar, lär dig hur hästen fungerar och hur den är i sättet.
Det finns oändligt med saker man kan göra för att komma närmare sin
häst. Men det går inte på 2 röda sekunder. efter att ha pysslat med sin häst en
kväll betyder det inte att den dagen efter kommer komma springande mot dig i
hagen samtidigt som den gnäggar. Det krävs lite mer än så. Många kvällar, många träningspass och mycket tid tillsammans. Då tror jag att man kan komma närmare varandra.

Det är lite av vad jag tror, just inom kontakt med sin häst finns det så otroligt många teorier och tankar om hur man ska göra och hur det ska vara. Välj vad som funkar för dig, man brukar nog kunna fundera ut det rätt bra själv. Du känner nog till själv vad din häst gillar och inte gillar, hur den vill ha det osv.

Det som är viktigt när man vill nå mål är att tro på sig själv och veta att detta klarar vi om vi kämpar. Ingenting är omöjligt så länge man tror på sig själv.
Lycka till med era mål så hörs vi i nästa gästblogg.

Kram Frida!

]]>
<![CDATA[Hejsan! Jag heter Frida Karlzén....]]> Sun, 22 Feb 2015 18:12:00 +0100

Hejsan!
Jag heter Frida Karlzén och jag har blivit inbjuden att gästblogga här denna månaden. Ska bli jättekul.

Jag är 13 år och jag bor med mina föräldrar på en gård utanför en litet samhälle som heter Skurup. 
På gården har vi 3 hästar varav en är min. 
Mitt hästintresse har jag haft hela livet och det är nog inte så
konstigt då min mamma har haft hästar så länge jag kan minnas och då
kunde jag väl inte bli annat än hästtjej.  
Jag börjar gästbloggen med att berätta och presentera lite om mig själv och min bakgrund och början till mitt liv med hästar.
Jag har ridit sen jag var runt 4-5 år och det var ungefär då jag också lånade min första ponny. 
Den första var en Welsh Mountain ponny vid namn Wilmer,  väldigt söt men också väldigt istadig……

Sedan fick vi låna finaste Milena, en stabil gammal New Forest dam på 22 år. 
Hon bar tyvärr på både cushing och fång anlag vilka också gjorde att vi fick ta bort henne efter ca 2 år.

Så kom Game Boy. En bestämd men välutbildad B-korsningsponny (f.1991) med minst en räv bakom varje öra.
Mycket rutin och attityd som jag lärde mig jättemycket på och som jag också började mitt tävlande med.

​​
Bilder från Dagstorps Ponny Derby 2013. Sista tävlingen med Game Boy.

Game Boy var väldigt speciell och kändes omöjlig att ersätta, men……. så kom då Sigge in i mitt liv. En underbar New Forest
ponny som egentligen heter Rans Sirius Black. 
Han fyller 7 år den 25 april och kom till oss hösten 2013.
Sigge är e. Stackarps Peeron RNF 176 u.Elmholts Grandessa RNF 2416 ue. Pedro NFH 104
Uppf: Anna Ransholm

Bilden är från min provridning på Sigge innan vi lånar hem honom

I början kändes det kanske inte helt hundra med Sigge. Han kunde inte så mycket (och jag är ju inte så gammal själv)men efter hand så har jag märkt att vi är väldigt lika. 
Kort stubin, lite galet tänkande, bestämmiga, lite lata och såklart är vi båda bedårande ha ha. Nu när jag ser på Sigge ser jag min bästaste bästa vän.
När vi först fick Sigge så hade vi honom bara på foder men på min födelsedag, i juli förra året, så fick jag honom i födelsedags present och helt plötsligt hade jag min första egna ponny.

Min och Sigges inriktning är Dressyr och det är något jag verkligen satsar på.
Mitt mål är att starta SM tillsammans med Sigge.
SM är just nu ganska långt bort men vi tränar ju av en anledning, för att bli bättre.

Första tävlingen (i Trelleborg våren 2014) fick vi ca 54%. Sigge bara "dog" inne på banan och jag klarade inte få fram honom. Efter det bestämde jag (vi) att nu skall det bara tränas. Så första året har
vi verkligen jobbat, jobbat och jobbat. På formen, sitsen, händerna, bakbenen, tempot, övergångar, motivation,
framåtbjudning och inte minst galoppfattningar…….puh ja. Vi avslutade 2014 med att prova på en tävling igen (Torns PK) och lyckades där få ihop lite över 68%. Kändes som en liten seger bara det.


Bild från tävlingen i Torns

Jag tränar vanligtvis för Camilla Axelsson som har sitt stall och verksamhet ca 5-10 min från oss. Camilla har hjälpt oss med Sigge från att vi fick honom, jag tränar oftast en gång i veckan hos Camilla och
dom andra dagarna rider jag hemma. Antingen på ridbanan eller ute i skogen. Vi bor precis bredvid en skog så vi kan variera ridningen väldigt mycket.
Såja, nu har ni fått lära känna mig lite grann och även fått höra om min bakgrund som ryttare.

Från B- ponny till D-ponny. Från uteritter i grimskaft till dressyr tävlingar. 
Detta och mycket mycket mer kommer ni få läsa om i mina kommande inlägg.

Jag hoppas ni följer med mig mina veckor som gästbloggare.

Bästa hälsningar
Frida o Sigge


PS. Detta är inte första gången jag bloggar faktiskt, jag har även en egen blogg där jag skriver om mina ridpass, åsikter och min resa upp till toppen.
Vill ni titta in där så har ni länken här  http://fridakarlzen.spotlife.se/

]]>
<![CDATA[Nu har det gått en månad....]]> Wed, 07 Jan 2015 12:46:00 +0100

Nu har det gått en månad, och det är dags för mig att lämna över
blogg-stafettpinnen. Månaden har gått fort och jag har bara hunnit med att
skriva åtta inlägg trots att jag förberett och skrivit stödord för 30 inlägg –
jag kanske får komma tillbaka i stafetten och skriva dem någon annan gång?!

Bland mina tilltänkta rubriker finns ” Ponnysporten är stor i
Sverige”, ”Svenskfödda ponnyer”, ”Marknadsföring”, ”EM i Sverige 2015”, ”New
Forest-ponnyer som tävlat i EM och NM”, ”Hur kan man jämföra olika prestationer
och tävlingsklasser?”, ”Ungponnyer”, samt förstås lite andra roliga
bilder och minnen från bland annat min tid på Fredriksberg och resan till New
Forest 1988. Sen skulle jag gärna vilja berätta mer om de ponnyer som betytt
extra mycket för mig, det finns de som tagit en extra stor plats i hjärtat.

Jag har ju skrivit en hel del om min första NF-ponny
”Clabbe” och han har absolut betytt mycket för mitt fortsatta avelsarbete på
ett lite märkligt och bakvänt sätt, men min ”hjärtehäst” är Fredriksbergs Dizney RNF 98 som jag
hade hos mig i många år. Bara Dizney är värd flera egna inlägg och det finns
mycket annat att skriva om och även diskutera - och kanske till och med väcka
debatt om - inom ponnyvärlden.

Största anledningen till att jag inte hunnit skriva så mycket som
jag önskat är att vi flyttat och det har verkligen tagit tid! Vi började att
flytta våra saker från gården i Gärdslöv den 14 december – och vi har ännu inte
tömt gården. Det är otroligt mycket saker som finns samlade på en gård och jag
är väldigt duktig på att samla på mig prylar, framförallt böcker,
(häst)tidningar och hästsaker. Prylarna i sadelkammaren har jag inte börjat
flytta ännu, jag vet faktiskt inte riktigt var jag skall göra av dem, jag har
inte någon färdig sadelkammare på vårt nya ställe.

Vi hade räknat med att flytta hit hästarna redan runt den 17-18
december, men det blev inte så, vi körde hit dem på annandag jul i stället. Det
var alltså över en vecka som vi körde fram och tillbaka flera gånger om dagen
bara för att sköta djuren, det tog förstås extra tid. Som tur är har vi bara
sju hästar hemma, vi hade med oss 6 ponnyer från Gärdslöv och nu har ett sto
som varit utlånat för avel kommit hem, så det är totalt sju hästar vi har
hemma.

Eftersom jag inte skrivit något om mina egna hästar ännu är det
kanske dags att göra det, men det får bli en kort presentation. Vi har idag
elva hästar, tio New Forestponnyer och ett russ.

Här hemma går nu:

Dimmans
Elmia RNF 2092, född 1994 – dräktig med sitt tionde föl

Dimmans
Denitha RNF 187-S, född 1993 – dräktig med sitt nionde föl

Lady
Jane RNF 249-S född 1998 – dräktig med sitt elfte föl

Dimmans
Echo född 2011

Dimmans
Decideria född 2012

Dimmans
Estancia född 2012 och

Dimmans
Emmylou född 2013

 

Våra hingstar Dimmans Eros
RNF 182 (född 1998) och Dimmans Emir RNF 208 (född 2010) står hemma hos sina respektive
ryttare, Eros tävlar och Emir är under utbildning.

Gamla ”Peggy” (Priory Miss
Ellie RNF 1734, född 1988) går kvar vid granngården till gården vi bodde på
tidigare, där lever hon pensionärsliv och rids ett par dagar i veckan av ”sin”
matte som är 60+ (de blir 89 år tillsammans under 2015!). För några veckor sen
lånade vi ut lilla russet Jojovisst
till en liten flicka i närheten som skall rida henne och förhoppningsvis kommer
hennes mamma även igång med att köra Jojo, vilket jag inte haft tid att göra.

Planerna för 2015 är att Eros
och Moa Nordfjäll skall satsa vidare
för att nå målet - att tävla i EM i fälttävlan på hemmaplan i augusti. Emir skall gå sitt bruksprov i mars, Decideria och Estancia skall visas vid treårstest och sommarpremiering. Echo skall fortsätta sin utbildning
under ryttare och visas vid kvalitetsbedömning och Emmylou är till salu. Till våren väntar vi fyra föl och jag kommer
att betäcka några ston i år också.

Jag avslutar min Blogg-månad med några bilder på mina hästar.
Några av bilderna är på våra hästar när de precis hade flyttat hit på Annandag
jul. Bilderna är tagna när vi släppt ut dem i deras nya hage för första gången.

Tack för mig, hoppas att ni tyckt att det har varit roligt att
läsa mina inlägg!

//Helena

 

Härstamningar till de ponnyer som nämns i texten (länkar
från Blå Basen):

Dimmans
Elmia RNF 2092 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=99533

Dimmans Denitha RNF 187-S - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=87416

Dimmans Echo - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=284842

Dimmans Decideria - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=396404

Dimmans Estancia - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=396423

Dimmans Emmylou - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=392902

Dimmans Eros RNF 182 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=100442

DimmansEmir RNF 208 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=284526

Lady Jane RNF 249-S - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=80802

Priory Miss Ellie RNF 1734 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=78167

Fredriksbergs Dizney RNF 98 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=76516

Jojovisst 4364 (russ) - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=127653

]]>
<![CDATA[Jag har berättat i tidigare inlägg om min väldigt lata...]]> Tue, 30 Dec 2014 18:03:00 +0100

Jag har berättat i tidigare inlägg om min väldigt lata
New Forestvalack Claestorps Summercloud ”Clabbe”.  Han var lite av den tidens (1970-tal) typ, och han uppfyllde alla fördomar jag och många andra hade om New Forest-rasen.
Redan när jag ägde Clabbe bestämde jag mig för att köpa ett par New Forestston och börja avla så fort jag sålt honom. Jag var lite avundsjuk på de tjejer som hade duktiga tävlingsponnyer med ”tryck i” och just detta blev sedan mitt avelsmål.

Mitt mål är att föda upp sunda, kvicka, alerta, samarbetsvilliga
och exteriört korrekta New forestponnyer med mycket bra rörelser och med en kapacitet och ett temperament som lämpar sig för tävling på högre nivå i första hand hoppning, men även fälttävlan och dressyr. Ponnyerna skall ha egen motor, de skall vara ambitiösa, modiga, vara snabba i reaktion och uppfattning men ändå stabila och orädda och ha en stor arbetsvilja och en vilja att göra rätt tillsammans med barn.

Jag vill att ponnyerna skall utbildas och ridas av barn eftersom
det är barn och ungdomar som skall rida och tävla dem. Givetvis skall barnen ha stort stöd av föräldrar, etablerade tränare och alla andra i sin omgivning, och vuxna får gärna regelbundet sitta upp och ”rida igenom” ponnyn, men den huvudsakliga ryttaren skall vara ett barn.

Jag anser att en vuxen oftast är ”för duktig”, kanske inte
medvetet, men en vuxen ryttare rider på att annat sätt än ett barn. Vuxna
ryttare har ofta en tendens till att ”lyfta upp” ponnyn och ”bära” den, vilket
är svårare för en mindre, ung ryttare att göra när den tar över senare. Det är säkert inte meningen bland de vuxna ryttarna, utan det är nog för att de oftast rider stora ridhästar som har en annan storlek och gång. Vuxna har oftast en mer eller mindre förmåga att korrigera en ponny på ett sätt som inte alla barn kan, ponnyerna måste helt enkelt lösa problem själv. En annan sak är att ofta händer att en ung ryttare rider och tävlar sin ponny i två-tre år, sen växer de ur den och går över till D-ponny och senare till stor ridhäst medan en vuxen ryttare på ridhäst kan utvecklas med sin häst under många år, medan en ponny kanske rids och tävlas av flera olika ryttare under sin aktiva tid.

Jag menar inte på något sätt att vuxna generellt är duktigare ryttare än barn, det är bara det att de rider på ett annat sätt som det sedan är svårt för ett barn att ”ta över”. Detta är mina åsikter och jag har respekt för personer som inte delar min uppfattning.

Vidare anser jag att man inte konsekvent kan säga att en lat och
bekväm ponny är en bra barnhäst. Dessa ponnyer kräver ofta en styrka att rida ihop och få att arbeta bakifrån helt enkelt på grund av att barn generellt sett är mindre och lättare än vuxna och saktas den typ av muskalmassa som en vuxen har. Jag vill istället att ponnyerna har en arbetsvillighet och en egen framåtanda som barnen istället får ”plocka ihop”. 

Jag har därför valt (med något enstaka undantag) att använda högt
tävlingsmeriterade hingstar till mina ston, framförallt med höga meriter från
hopp-banan. Jag anser att man genom att mäta en ponnyhingsts förärvning på tävlingsbanan kan få en mycket god indikation på vad han nedärver i talang och kapacitet, men även parametrar som temperament, samarbetsvilja, ridbarhet och hållbarhet visar avkommorna genom att fungera på tävlingsbanan tillsammans med barn. De flesta ponnyer tävlar tillsammans med flera olika ryttare, och jag anser att en bra ponny ställer upp på vad ryttaren begär av den!

Jag anser också att treårstest och kvalitetsbedömningar är en
vägledning för att hitta och bedöma unga ponnyers talang och kapacitet och det ett verktyg för att få en snabb generationsväxling i avelsarbetet. Men, min åsikt är att det är på de "riktiga" tävlingsbanorna som ponnyns
förmåga att fungera som barn- och tävlingsponny kan bedömas, i konkurrens med alla raser och åldrar.

Jag har den uppfattningen att den tiden är förbi då de flesta barn
”nöjde” sig med ponnyer för att rida i skogen utan krav. Flera av mina kompisar från barndomen fick helt enkelt en ponny för att ha något att göra medan föräldrarna mjölkade sina kor eller arbetade i lantbruket. Det var inte tal om några träningar, utbildning av ponny eller ryttare och definitivt inte några tävlingar. Allt var bra bara hästen gick att rida rakt fram - gärna med andra kompisar som också hade ponnyer, att man inte blev avkastad i skogen och att man överhuvudtaget lyckades få ponnyn att lämna gårdsplanen.

Idag är tävlingsklasserna stora, det är finns andra förutsättningar och möjligheter att träna och tävla året runt, och det finns ofta ett ridhus att tillgå. Det finns många bra tränare och många hästägare har en egen transport som gör att det inte krävs lika mycket planering för att åka
på en träning eller tävling eftersom man tidigare var tvungen att hyra ett släp på en bensinmack någonstans. Jag minns att jag faktiskt red till en del
träningar och tävlingar. Det är helt sant, jag red alltså till träningen/tävlingen, tränade eller tävlade och sen red jag hem igen tillsammans med mina kompisar.
Det jag skriver om är fortfarande bara cirka 25-30 år tillbaka i tiden, men
förutsättningarna för ponnyryttare har förändrats.

//Helena

 

]]>
<![CDATA[Att träffa personer med samma intresse....]]> Wed, 24 Dec 2014 12:33:00 +0100

Att träffa personer med samma intresse som en själv är
alltid väldigt roligt och genom åren, ända sen brevväxlingstiden, har jag fått
många vänner och bekanta inom ponnykretsen.

Med detta finns det bara ett problem, jag känner inte igen människor. Jag är prosopagnostiker, i vardagligt tal ansiktsblind.

Detta ställer till det när jag möter personer som jag inte träffar så ofta, jag känner inte igen dem. Detta är inte på skoj, det är fullständigt allvarligt och det har orsakat mig många pinsamheter genom åren.
Det har flera gånger hänt att jag gratulerat någon till framgångar, och senare insett att just deras ponny har kommit sist – eller det omvända, att jag inte har gratulerat vänner och bekanta till framgångar, utan helt ”nonchalant” gått förbi dem.

Det är aldrig meningen, jag har säkert ofta uppfattats som både ointresserad och arrogant, men fakta är att jag helt enkelt inte känner igen människor. Jag är inte ointresserad och jag kan inte påstå att alla ansikten är ”blanka”, men för mig ser alla medelålders män med skägg likadana
ut, och likaså till exempel alla tonårstjejer med långt hår. Det kan dessutom
hända att jag träffar en bekant som jag pratat med väldigt mycket under en
utställning eller ett New Forestmästerskap – eller i köket här hemma hos mig om det är en stoägare eller någon som har köpt någon av mina uppfödningar. Sedan träffar jag samma person några månader iklädd vinterkläder och mössa på en hingstpremiering och jag har ingen aning om vem jag har framför mig. Ibland är vägledningen vilka hästar de pratar om, eller vilken häst de står och håller i.
Jag har nämligen inget problem att känna igen hästar, vilket är lite märkligt.
Jag är även duktig på att känna igen kor, ge mig en vecka i ett stall med 200 mjölkkor så kan jag lova att jag känner igen kossorna när veckan är slut – visst är det konstigt!

Så, om någon har blivit ”stött” för att jag bara gått förbi utan att hälsa eller verkat väldigt okoncentrerad när någon talar med mig så är förklaringen att jag prosopagnostiker, ansiktsblind.

Jag får istället räkna med att folk känner igen mig. Jag är ganska rund, medelålders, alldaglig och har långt brunt hår som alltid är rufsigt. (Jag har haft långt hår hela livet enbart för att jag är för lat för att fixa till håret varje dag. Med långt hår behöver man bara göra en tofs, knut eller fläta – mycket praktiskt). Ofta går jag omkring med en kamera i handen.

Däremot är det inte många som sett mig i sadeln. Jag slutade nämligen att rida aktivt redan då jag var i 20-årsåldern, avelsintresset tog helt enkelt över. Jag insåg dessutom tidigt mina begränsningar att jag aldrig skulle komma till OS och då var del lika bra att lägga av. Jag vill nämligen träna och tävla, jag är enormt tävlingsinriktad och vill hela tiden sätta upp nya mål att nå upp till. Jag tycker inte att det är särskilt roligt att åka runt på en skogsmulle och tjusningen med att rida unghästar har jag aldrig förstått. Man märker inte de små framgångarna och om det händer något så går det kvickt och jag singlar genom luften (nåja) och åker i backen.

Nej, skämt åsido, jag är fortfarande väldigt intresserad av ponnysporten och jag har tidigare varit väldigt aktiv som både gren- och lagledare för ponnyhoppning och –dressyr, i synnerhet när jag fortfarande bodde
uppe i Sörmland.

Jag har däremot aldrig varit en ”läktarryttare”, jag inser att de flesta ryttare – oavsett nivå - är duktigare än vad jag är, jag kan helt enkelt inte leva på gamla meriter bara för att jag tävlade ponny och red in och utbildade unghästar för 25-30 år sedan. Jag har insett att mitt intresse ligger uppfödningen, skötsel av det dräktiga stoet, det lilla fölet och den unga unghästen. När det börjar bli dags för inridning av ungponnyerna
lämnar jag bort dem för utbildning.

Det allra roligaste i avelsdelen tycker jag är hingsthållningen, jag blir lika glad och tycker att det är lika spännande varenda gång det rullar in en transport på gården – och jag är lika glad när de åker hem, med hopp om att inte se stoet förrän nästa säsong – då med en fölunge vid sidan.

Hingstarna Fredrksbergs Dizney RNF 98, Micclas Activ RNF 100 och Skattegårds Porter RNF 156 som jag har haft på station har jag däremot
gillat att rida, åtminstone till ”husbehov”. De har alla varit högt utbildade.
En tidigare granne fick dock ett gott skratt när jag satt och skulle göra ett
galoppombyte på Dizney tredje-fjärde gången jag red efter att ha haft ett
uppehåll i flera år och inte suttit på en enda häst. Dizney gjorde ett stort klockrent byte och jag tappade både balans och tyglar och höll på att trilla av, jag tittade mig omkring och hoppades att inte någon hade sett fadäsen, men det första jag såg var grannen som stod dubbelvikt av skratt i sin trädgård.
Som sagt, man kan inte leva på gamla meriter och jag tycker att det är bättre att satsa på det man brinner för istället för att göra
flera saker halvdant. Någon ryttare blir jag aldrig.

//Helena

Härstamningar till de ponnyer som nämns i texten (länkar
från Blå Basen):

Fredriksbergs
Dizney RNF 98 - http://www.blåbasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=76516

Miclas Activ RNF 100 - http://www.blåbasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=75541

Skattegårds
Porter RNF 156 - http://www.blåbasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=94303

]]>
<![CDATA[Ända sedan jag började intressera mig för hästar...]]> Fri, 19 Dec 2014 13:24:00 +0100

Ända sedan jag började intressera mig för hästar har jag
varit intresserad av härstamningar och stamböcker: Jag vet faktiskt inte
riktigt hur det började, men antagligen var det ridskolan jag började rida på
som väckte intresset. Ägarna till ridskolan hade en mindre uppfödning av
Svenska Halvblod (SWB) och namntavlor med härstamning hände noggrant ovanför varje hästs box eller spilta.

Att samla på härstamningar på 1980-talet var inte helt lätt. Man kan tro att vi är tillbaka på 1800-talet, men vi talar om en tid som bara ligger omkring 30 år tillbaka i tiden. För att få tag i härstamningar, syskon till favoritponnyn och bilder på alla släktingar skaffade man sig brevvänner runt om i landet. Brevvännerna kom man i kontakt med via annonser i New Forest-bladet och tidningar som t ex Min Häst.

Jag köpte tidigt mina första stamböcker, Riksstambok för ponnyer, som
innefattade de brittiska och irländska ponnyraserna, samt lusläste
rasföreningarnas tidningar samt SPAF’s tidning Vår Ponny. Jag var medlem i flera rasföreningar redan innan jag skaffade min första egna ponny och alla julklappspengar gick åt till att betala medlemsavgifterna. Jag samlade på ALL information, och med brevvännerna bytte jag stamtavlor och bilder och senare även foton. Jag hade som sagt köpt mina stamböcker tidigt, men de som inte hade egna stamböcker fick låna dem på biblioteket. Böckerna var ofta referensmaterial och lånades inte ut, så man fick vackert sitta på biblioteket och skriva av härstamningarna eftersom det var alldeles för dyrt att kopiera… För att kolla vad släktingarna hade gjort på tävlingsbanorna fick man läsa Svenska Ridsportsförbundets Statistikkalender som gavs ut en gång om året. Den var inte särskilt lättläst eftersom ponnyerna stod i en för mig mycket ologisk ordning, samt att härstamningarna var väldigt förkortade på en mängd olika sätt. Jag tror jag hittade 12 olika stavningar/förkortningar på welshhingsten Coed Coch Targed RW 68.

Numera är det betydligt lättare att forska i sin ponnys härstamning, samt se vad föräldrar, syskon och andra släktingar har för meriter. Oftast finns uppgifterna bara ett par ”klick” bort eftersom det finns flera omfattande databaser på internet. Den största och absolut mest omfattande är Svenska Ridsportsförbundets databas ”Blå Basen” (http://www.blabasen.se /sh/SokHast) som innehåller nära 400 000 hästar (!!!). New Forest den ras som har flest individer i Blå Basen, nära 61 000 individer. Detta kan jämföras med shetlandsponny som är den ras som har näst flest individer i databasen, cirka 42 000 ponnyer.

Andra väl utbyggda databaser är till exempel finska ”Sukuposti” (http://www.sukuposti.net/) och ”All breed pedigree” (http://www.allbreedpedigree.com/)
: Den sista får man dock vara väldigt källkritisk när man söker uppgifter
eftersom vem som helst kan lägga in härstamningar. En annan användbar databas är Svenska Ridsportförbundets Tävlingsdatabas, TDB (https://tdb.ridsport.se/horse_results/search)
där man kan hitta tävlingsresultat för både ponnyer och ridhästar. Om man skall köpa ponny eller betäcka sitt sto är både Blå Basen och TDB utmärkta att söka uppgifter i. Många annonser och hingstannonser är inte särskilt opartiska (vem är inte partisk när det gäller de egna hästarna – de är ju bäst på jorden!) och ibland händer det att ponnyns meriter är något överdrivna. Då är det lätt att kontrollera om uppgifterna stämmer och bilda sig en egen uppfattning. Ibland är det som verkar för bra för att vara sant i annonser faktiskt för bra för att vara sant…

Nåja, tillbaka till brevvännerna. Efter att ha brevväxlat ett tag var det dags att ses, och det skedde ofta i samband med en utställning eller premiering eftersom ”alla” skulle dit ändå. Jag var inte gammal då jag sov i tält tillsammans med lika stamtavlenördiga vänner bara för att besöka en
riksutställning för welsh på Valla i Linköping. Vi cyklade från campingen till
Valla på lila hyr-cyklar, det glömmer jag aldrig. Andra utflykter var att cykla
ett par mil för att fotografera en shetlandsponnyhingst eller åka buss till
Brolötens connemarastuteri för att titta på deras hingstar och ston och något år promenerade jag och en kompis från Kolsva till Strömsholm bara för att besöka en premiering. Men det var det värt, man kom hem med en katalog med massor av intressanta stamtavlor och en rulle nytagna foton i formatet 9x9. Vi pratar fortfarande 1980-tal, inte stenåldern även om det kan verka så.

Redan under brevväxlingstiden fick jag kontakt med flera personer som jag har mer eller mindre kontakt med än i dag, bland annat Rebecka Jakobsson (Cassel) som red på Valla i Lindköping, Cornelia ”Cela” Larsson (Bengtsson) som hade ett sto som hette Sindy IV RNF 1404 och Lotta Olin från Falsterbo som hade en halvbror till min första New Forest Clabbe.
Hennes ponny hette Claestorps Gay Bucaneer, en skimmelvalack efter Fritham Gay Cloud RNF 10.

Idag driver Cornelia Idyllens stuteri tillsammans med sin make Martin och tidigare i höstas köpte Lotta Olin (som numera bor i Skellefteå) en av mina uppfödningar, Dimmans Electra RNF 2706 f.2007 e.Fredriksbergs Dizney RNF 98. Cirkeln känns sluten på något sätt.

Flera brevvänner från 1980-talet föder framgångsrikt upp ponnyer av andra raser och är aktiva i ”sina” rasers avelsföreningar. På något sätt lade vi grunden till ett stort avelsintresse och tydligen även en viss kunskap som vi har haft nytta av när vi omsatt teori till praktik genom att senare bli ponnyuppfödare.

//Helena

Härstamningar till de ponnyer som nämns i texten (länkar
från Blå Basen):

Coed Coch Targed RW 68 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=214991

Sindy IV RNF 1404 - http://www.blåbasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=77411

Claestorps Gay Bucaneer - http://www.blåbasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=107769

Fritham Gay Cloud RNF 10 - http://www.blåbasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65561

Dimmans Electra
RNF 2706 - http://www.blåbasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=105599

Fredriksbergs
Dizney RNF 98 - http://www.blåbasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=76516

]]>
<![CDATA[Jag måste fortsätta att berätta om min första....]]> Thu, 18 Dec 2014 09:07:00 +0100

Jag måste fortsätta att berätta om min första New Forestponny Claestorps Summercloud
”Clabbe”, för han har haft betydelse för mitt fortsatta intresse för New
Forest-ponnyn i både avels-och tävlingssammanhang. Som jag berättade i förra inlägget så var han en väldigt lat men exteriört en rejäl New Forest-ponny som tilldelades 9:a på sin typ i utställningsringen.

Clabbe var född 4 juni 1976 hos Grevinnan Penelope Lewenhaupt, Claestorps säteri, Katrineholm och han var mörkbrun med ett litet
stjärnämne, strimma, och en vit fläck på underläppen. Clabbe var 139,0 cm hög.
Hans härstamning var mycket fin, hans mor Sweet Sue of Burton RNF 70 var trefaldig hingstmor. Här i Sverige verkade hennes söner Burton After Dark RNF 20 och Claestorps Master Mariner RNF 36 och kvar i England fanns Burton Sweet William NFS 1256 som jag tror gick ”på Skogen” några säsonger.

Redan innan jag träffade Clabbe och blev New Forest-frälst hade jag forskat i ponnyhärstamningar, jag var medlem i flera rasföreningar och fick tidningen ”Vår Ponny” som Svenska Ponnyavelsförbundet (SPAF) gav ut. Denna tidning lusläste jag verkligen och den är väldigt saknad av mig. Den
innefattade information och artiklar om alla godkända ponnyraser i Sverige
Connemara, New Forest, Welsh mountain, Welshponny, Shetlandsponny och
Gotlandsruss, samt sista åren även Svensk Ridponny. Tidningen lades ner 1993.
När ”Vår Ponny” fanns hade jag koll på alla ponnyraser, i synnerhet var de
godkända hingstarna fanns och när/var det var utställningar! Jag hade även köpt alla de utgivna banden av ”Riksstambok för Ponnyer” som innefattade de brittiska och Irländska ponnyraserna.

Clabbes härstamning var mycket rolig att forska i, hans mödernelinje var visserligen kort, hans mormor Happy Maunder NFM 3167 var efter Forest Horse u.Forest Mare. Men det fanns andra delar i stamtavlan som det gick att forska riktigt djupt i!

Clabbe var efter Deeracres Summertime RNF 2, en liten fuxhingst född 1958 som importerades till Sverige 1964 av Bengt Forsman, Kurt Graaf och Nils Ljunggren, på uppdrag av Svenska Ponnyföreningen. Härstamningsmässigt var han intressant då han inte hade någon av ”de fem stora” (Brookside
David, Denny Danny, Goodenough, Broomy Slip-On eller Knightwood Spitfire) i härstamningen.

Deeracres Summertime var 6 år då han kom till Sverige. I unga dagar var han en känd vinnare i utställningsringarna, först i England och
sedan i Sverige. De första åren i Sverige ägdes Deeracres Summertime av Olof Ljungcrantz, Värends Stuteri och 1968 såldes han till Ingemar Iletorp,
Stillingsön. Deeracres Summertime var den första New Foresthingst som
A-premierades i Sverige och han lämnade sonen Springtime RNF 33 samt 21 stambokförda ston efter sig i stamboken.
Deeracres Summertime var även far till SM-vinnaren Smedhults Black Boy. 
Deeracres Summertime hade verkat en del i aveln i England innan han
exporterades till Sverige, och han blev där far till bland annat Lyndhurs
Springtime NFS 636 som har ett flertal ättlingar bland annat i England, Danmark och Sverige. Jag planerar att återkomma till denna hingst i ett senare blogginlägg.

Clabbes mor var som ovan nämnt Sweet Sue of Burton (f.1961,
mörkbrun), och hon var i sin tur efter Broomy Jupiter NFS 515. Broomy Jupiter var efter Broomy Slip-On u.8306 Broomy June NPS. Broomy June var e.Telegraph Rocketer u.7705 Broomy Starlight II NPS och nu började bli riktigt intressant I härstamningsforskningen! Broomy Starlight II var ett fuxsto född 1940, och via hennes möderne kunde man forska ända tillbaka till de engelska fullblodets anfäder via hennes mormorsfar Picket Hermit 435 NPS som var e.St. Osmond xx u.ett brunt exmoorsto. I härstamningen återfanns även fellponnyn Weardale Hero 607 NPS, ett welsshto och ”W.Burrys cobhingst”!

Detta med härstamningsforskning är fortfarande ett stort intresse, men nu är det enkelt med databaser på internet, man får fram många generationer med bara några ”klick”. Det är inte många årtionden sen som man fick tejpa ihop rutade papper för att skriva ner härstamningarna. Dessa ihop-tejpade stamtavlor kunde täcka ett helt vardagsrumsgolv och för att få fram uppgifter och bilder på alla släktingar sökte man information via brevvänner och rasföreningar. Det låter som stenåldern, jag vet, men vi pratar om 1980-talet!

Brevvännerna är ett annat kapitel av hästlivet, det får
nästa blogginlägg handla om.

//Helena

Härstamningar till ponnyerna som nämns i texten (länkar från Blå Basen):

Sweet Sue of Burton RNF 70 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=68050

Burton After Dark RNF 20 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=68186

Claestorps Master
Mariner RNF 36 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=68049

Burton Sweet William NFS 1256 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=69807

Deeracres Summertime RNF 2 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65589

Springtime RNF 33 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65641

Smedhults Black Boy http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=72747

Brookside David - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65379

Broomy Slip-On - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65473

Denny Danny – http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65373

Goodenough - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65406

Knightwood Spitfire - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65343

Lyndhurst Springtime NFS 636 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65894

Broomy Jupiter NFS 515 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65717

]]>
<![CDATA[Hur kommer det sig att jag valde – eller ”fastnade” för New Forest-ponnyn?]]> Mon, 15 Dec 2014 12:09:00 +0100

Hur kommer det sig att jag valde Ä eller "fastnade" för
New Forest-ponnyn?
Det var egentligen inte något självklart val, jag var som barn och ung tonåring egentligen mer förtjust i de kvicka och alerta
welshponnyerna eller de storhoppande connemaraponnyerna som man såg ute på tävlingsbanorna.

New Forestponnyerna var i mina ögon Ä och det kanske var
så på den tiden Ä en ganska lat, bekväm och sävlig ponny. De hoppade snällt, men det var inte jättemånga man såg i några högre klasser. De knallade runt på dressyrbanorna, men utan några större flashiga rörelser, framförallt traven var kort och markbunden, och galoppen tung. De hämmades av grovt ansatta halsar och trånga ganascher och de "knäppte av" i nacken, det behövdes mycket ben hos unga ryttare för att bära upp de lite framtunga ponnyerna och få dem arbeta bakifrån. Det såg ofta ut som ponnyerna gick med "handbromsen i", men New Forestponnyn sågs som en bussig "bonnahäst" och ansågs vara en utmärkt ridskoleponny Ä till skillnad från connemaran som var tävlingsponny!

Jag hade haft en connemara och min syster en pigg fjording, och jag hade ridit och lånat många fina welshponnyer då Claestorps Summercloud, "Clabbe", klev in i mitt liv. Han var en då tioårig valack som gått på ridskola i hela sitt liv (enligt uppgift från tre års ålder), men som sålts för att i stället bli läromästare till en liten flicka.
Samtidigt såldes hans två år äldre halvbror Claestorps Zeppelin till en annan ung flicka. Clabbe hade däremot ingen större lust att vara någon läromästare, och han uppfyllde i verkligheten alla fördomar jag hade om New Forestponnyn
Clabbe var utbildad till LA i hoppning och dressyr, men det var två problem med honom: Han var så makalöst lat, så ett litet barn orkade helt enkelt inte att få honom att gå framåt mer än i sakta mak, och han var enormt flockbunden efter att gått tillsammans med andra hästar i ridskolans
trygga miljö. Detta fick till följd att han var hopplös att rida ut på, han
sniglade sig fram från stallet, när man kämpat sig ut på en runda räckte det
med att det prasslade till någonstans (i synnerhet om det var mörkt), så rusade han besinningslöst tillbaka till stallet. Det gick inte att heller att ha honom kvar ute i hagen efter skymning, då hände det att han gick igenom staketet.
Lämna honom kvar i hagen gick inte alls, då gick han garanterat genom staketet.

Jag var 15 år då jag började rida Clabbe. Han var en bastant C-ponny, och jag borde väl vid det här laget suttit på en D-ponny precis som mina jämnåriga kompisar. Men, hans nya ägarfamilj behövde hjälp att
motionera honom, han var tämligen fet. Jag stod för tillfället utan häst och
började rida Clabbe några dagar per vecka. Detta utökades succesivt och när hans ägarfamilj köpte en något piggare B-ponny så köpte jag Clabbe av dem.
Eller rättare sagt, jag grät i flera dagar över att han skulle säljas, till
slut lånade min farmor ut pengar så att jag kunde köpa Clabbe.

Clabbe var verkligen lat. Än idag har jag inte träffat på någon annan ponny som var lika lat som honom. Vi tävlade i lätta klasser i hoppning, dressyr och terräng, och var vi med i t ex ponnyallsvenskans lag fick vi oftast med oss en rosett hem. Clabbe var den ultimata lag-ponnyn, han knallade
runt och gjorde det han skulle Ä men inte mer. Men, han var bussig på ridbanan, orkade jag bara driva på honom så hoppade han det jag styrde mot, även om det var en oxer på 1,20. Tyvärr orkade jag sällan rida och driva honom en hel bana när hindren blev lite högre, men vi tävlade i alla fall upp till LA hoppning. I dressyren gick han så fint så Ä så länge jag höll i dressyrspöet på framridningen. När jag släppte spöet "dog" han, och jag fick verkligen kämpa för att vi skulle ta oss igenom programmet. Även i dressyr startade vi upp till LA, men jag måste erkänna att jag föredrog dressyrprogrammen som var på kort 20x40-bana. Var banan 20x60 orkade jag helt enkelt inte bära runt på honom, och det blev inga tempoväxlingar i vare sig trav eller galopp.

Vi startade aldrig i någon fälttävlansklass vad jag minns, men vi red några terrängritter, bland annat på Baståsen. Jag gav dock upp då han försökte klättra över hindren istället för att hoppa över dem.

Clabbe var däremot väldigt söt, och han var exteriört korrekt av en äldre typ av New Forest. Han var välbenad med bra skelett, ett vackert
huvud med riktigt ponnyuttryck, en bred men väl ansatt lång hals, ingen manke, runt men kort kors och en naturlig skritt med god ryggverksamhet och steglängd (om man jagade på honom), samt en kort, markbunden och ordinär trav.

Jag visade Clabbe på några utställningar och han tilldelades 38-39p de gånger jag visade honom. Han blev vid ett par tillfällen slagen av Asso Gambino med Emma Tovatt vid tygeln Ä det var verkligen en jättefin valack som tilldelades guld i utställningsringen.

Jag sålde Clabbe 1990, jag hade bestämt mig för att när jag
inte kunde tävla ponny längre skulle jag sälja min valack och skaffa ett par
ston som jag kunde avla på istället. Clabbe flyttade till en liten flicka i
Rimbo och han stannade där i resten av sitt liv. Clabbe avlivades efter att ha
drabbats av tarmvred i november 2007, då var han 31,5 år gammal. Han levde i
17,5 år hos sin sista ägare.

//Helena

]]>
<![CDATA[Det är svårt att skriva en presentation...]]> Fri, 12 Dec 2014 13:57:00 +0100

Det är svårt att skriva en presentation, vad vill folk veta,
vad är intressant att läsa om, vad är allmänintresse och vad är för personligt?
Jag försöker väl i alla fall.

Jag är lite äldre än 27 år, närmare bestämt några år över 40. Jag har en ”gubbe” och tre söner mellan 6-18 år och vi bor på en gård sydväst om Skurup i södra Skåne. Just nu håller vi på att flytta till en gård
som vi köpt sydöst om Skurup.

Jag är uppvuxen och bodde fram till trettioårsåldern i Sörmland, men bor sedan 15 år i Skåne. Jag flyttade hit för att läsa till Lantmästare på Alnarp, jag hoppades att åren skulle gå fort så att jag kunde flytta upp till Mälardalen igen. Jag hade pluggat ett halvår i Skåne några år tidigare och vantrivdes, jag gillade framförallt inte vädret, horisontellt regn och ständig blåst är något jag aldrig kommer att trivas med, men man lär sig leva med det! Planerna att flytta upp till Sörmland efter åren på Alnarp blev
det nämligen inte något av med…

Jag äger just nu elva ponnyer, tio New Forest-ponnyer och ett russ. Mina egna ponnyer väntar jag med att skriva om till en annan dag – de
är värda ett, eller flera egna inlägg!

Mina första kontakter med New Forest-ponnyn var vid Högtorps
Ridskola utanför Mellösa i Sörmland, och detta var i början av 1980-talet.  De första favoriterna var efter Smedhults Cavat RNF 44 som stod i
Sörmland hos Maj och Lennart Klasson på Näsbyholms Stuteri utanför Strängnäs under 1970-talet. Några favoriter jag minns är Cavaljer f.1976, Kithara f.1976 och Chanteuse f.1976 - alla
e.Smedhults Cavat RNF 44, samt Petra RNF
596 f.1970 e.Mudeford Pete RNF 3 och Hafnia
f.1971 e.Merrie Marshall RNF 1.

Några andra New Forestponnyer som jag träffade regelbundet i början av 1980-talet var Casimirsborgs Cindy f.1976 e. Pantaco RNF 50 och Insula
Giddi RNF 579 f.1966 e.Merrie Marshall RNF 1, båda dessa ägdes av
klasskamrater till mig. Eller rättare sagt, Giddi ägdes av min klasskamrats
storasyster, och det var på nåder vi överhuvudtaget fick borsta henne. I
stället fick vi roa oss med min klasskamrats russ Domino och deras grannes shetlandsponnyer ”Cappy” och Capoona.
Grannen var en äldre, ganska barsk farbror (tyckte jag då) som även han hade ett New Foreststo som vi (vad jag minns) aldrig lyckades fånga i hagen. Hon hette Broomy Bright Light RNF 379 och var mor till godkände hingsten Casimirsborgs Avocado RNF 63 samt till ovan nämnda Casimirsborgs Cindy. Mannen som ägde ”Brightan” och som välvilligt
lånade ut sina shetlandsponnyer Kirkbride Bluecap RS 11 och Capoona RS 194 var Sture Hummerhielm, som några år senare valdes till ordförande i Svenska New Forestföreningen.

//Helena

Härstamningar till ponnyerna som nämns i texten (länkar
från Blå Basen):

Smedhults Cavat RNF 44 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=67984

Cavaljer - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=69571

Kithara - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=67983

Petra RNF 596 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=69583

Insula Giddi RNF 579 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=93440

Broomy Bright Light RNF 379 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=72761

Casimirsborgs Avocado RNF 63 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=74392

Casimirsborgs Cindy - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=125421

Kirkbride Bluecap RS 11- http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=303552

Capoona RS 194 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=304257

Hafnia och Chanteuse har jag dessvärre inte några
fullständiga uppgifter om, men Hafnias mamma skall ha hetat Sofie och
Chanteuses mamma skall ha hetat Cherie. I Blå Basen finns det en Hafnia f.1971 e.Wootton Bracken RNF 7 u.Oakley Little Owl NFM 623 – eventuellt kan det vara den Hafnia som jag träffat. 
Hafnia
- http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=95658

Russet Domino var
f.1969 e.Dennis 164 u.Dussan (ex
Klippa) 431

]]>
<![CDATA[Hej alla New Forest-vänner!]]> Thu, 11 Dec 2014 18:28:00 +0100

Hej alla New Forest-vänner!

Jag heter Helena Grühb, jag föder upp New Forestponnyer med
prefixet ”Dimmans”. Jag tror att en del som håller på med New Forest-ponnyer känner igen mig, eller så har ni i alla fall sett någon av de ponnyer som jag har fött upp.

Jag har blivit ombedd att gästblogga på Svenska New Forestföreningens webbsida under december 2014, och jag blev verkligen jätteglad när Solveig från Stuteri Lövsjöen frågade mig om jag ville fortsätta stafetten. Ändå tvekade jag lite, jag står nämligen mitt uppe i en flytt, nästa helg (14/12) flyttar vi till en gård som vi köpt. Vi flyttar bara ett par mil,
men det är mycket som skall flyttas när man skall ta med sig en hel gård, allt från vårt eget bohag inne i bostaden till allt som rör djuren, allt foder och
utrustning, samt allt annat som hör hemma på en gård.

Jag bestämde mig trots allt för att tacka ja, jag har så mycket jag vill skriva om som rör New Forestponnyer, Svensk ponnysport, ponnyavel och allt annat som rör ”hästeriet”, och jag vet ju inte om jag för frågan att blogga vid ett annat tillfälle. Det är bäst att ta chansen när den kommer!

Jag vill berätta om min vardag och mina hästar, men framförallt om alla mina erfarenheter och händelser jag varit med om efter att ha varit New Forest-ägare i nära trettio år. Jag vill visa en del av mitt stora bildarkiv, fotografering har varit ett av mina intressen sedan jag var barn.

Jag kommer att skriva om mina åsikter – som inte alltid överensstämmer med andras, men som jag tror på och riktar in min avel på. För mig är det viktigt att man tänker själv, är källkritisk, bildar sig en egen uppfattning och kritiskt granskar det man läser och hör.
Försök att inte gå i någons ledband, men var ödmjuk inför gammal kunskap och även för nytänkande från unga personer.

Jag skall försöka att skriva så många blogginlägg som det är möjligt, det som kan bromsa mig är tidsbrist och obefintlig internetuppkoppling mitt i flytten. Men kan jag bara smita undan från flytt- och julstök små stunder skall jag försöka skriva några rader, det får gå på något sätt.

I nästa inlägg skall berätta lite mer om mig själv och senare kommer jag även att skriva om hur jag började med New Forest-ponnyer.

Det här skall bli jätteroligt!

//Helena

 

]]>
<![CDATA[Snart nytt år !]]> Wed, 03 Dec 2014 15:23:00 +0100

Snart nytt år !
 
I dag vaknade jag upp till en härlig novemberdag, ledig hela dagen och
strålande sol.
Först blev det besök av hovslagaren, men sen var det dags att njuta av ett
par ridturer. Det enda jag inte har nog med nu på denna årstiden, är ljusa
timmar. Jag klarar av att det blir mycket snö och kallt, men jag tycker det är så tråkigt att det blir så tidigt mörkt på kvällarna. Som tur är så har jag ett arbete där jag jobbar mycket kvällar, och det passar mig bra då jag kan passa på att rida och sköta om mina New Forest ponnyer på förmiddagen.
 
Till helgen är det redan första advent, det här året har gått med en rasande
fart. Men är det inte så det heter: att tiden går snabbt när man har kul?
Vid min ålder så är det lätt att man tänker tilbaks på allt som har hänt, och
visst har det hänt mycket spännande i mitt liv (i allafall tycker jag det!).
Som New Forest intresserad så är jag otroligt glad för att jag tre gångar har
varit i New Forest i England. Det är en upplevelse som jag hoppas många får
uppleva. 
Första gången jag var där var med min man i 2006, på våren. En dag hyrde vi ett par cyklar, och cyklade genom "skogen" från Lyndhurst till
Brockenhurst. Det var en verkligen härlig upplevelse, bland New Forest
ponnyerna som strövade fritt omkring. Vi fick uppleva att se två New Forest
hingstar (Lovelyhill Gliding High och numera svenskägda Lovelyhill High
Jack) som gick med ston och flera nyfödda föl.
När Svenska New Forest Föreningen arrangerade resa till New Forest 2009 och 2011 var jag lycklig över att få följa med. Vi fick se många fina New Forest ponnyer och träffa flera kända uppfödare, och det blev också några nya intressanta ponnyer som senare har fått komma till Sverige.  
 
Men nu skriver vi snart 2015, och på den här tiden av året är det dags att
blicka framåt och fundera på vad det nya året ska ge av spännande upplevelser och utmaningar. Jag vet inte om det blir någon resa till New Forest för mig i år, men det står högt på önskelistan i allafall. 
I slutet av mars är den årliga avelsvärderingen av New Forest hingstar, och jag tror det blir ett starkt och stort startfält i år. Riktig spännande ska det
bli, och jag gläder mig till att se alla fina hingstar och att få träffa alla
goda vänner som man har blivit känd med upp genom åren med New Forest
ponnyerna.

Kanske blir det fött ett nytt föl här i slutet på maj/början på juni. Jag är inte helt säker på att Paola är dräktig, men det får tiden utvisa. Hon är i allafall betäckt med Palle igen, som har betäckt två ston i år. Han börjar ju att bli lite gammal med sina 26 år, och det hade varit
kul att få några avkommor till efter honom.

Så ser jag självklart fram emot New forest Mästerskapen i Vetlanda i juli och Riksutställningen. Det är ju en av årets absolut största begivenheter. Jag hoppas att jag kan ta med en av mina ponnyer, och jag hoppas det blir riktigt många anmälda till både tävlingarna och utställningen. 

Lite planer för ponnyerna här hemma har jag också för 2015, och lite planer för mig själv också. Nya mål och utmaningar, som jag än så länge håller för mig själv. Det är som nyårs löften, och dom är
inte alltid lätta att hålla.

Jag hoppas vi ses i 2015 !!

Solveig Maurtvedt
Stuteri Lövsjöen   

 

]]>
<![CDATA[Vuxenryttare på ponny]]> Thu, 20 Nov 2014 09:07:00 +0100

Vuxenryttare
på ponny

Jag
tävlade aldrig ponny som junior, om man ser bort i från ett par klubbtävlingar
i hoppning.
Den ena blev jag utesluten ur för "tippning", då ponnyn stannade vid
hindret och sedan hoppade. Jag tror det var några som skrattade, det såg nog hemskt roligt ut.

I den andra gick det något bättre, då en mycket duktigare ryttare satt upp och red fram ponnyn för mig.
Jisses vilken ponny jag satt upp på efter att den ryttaren hade hoppat ponnyn lite.
Hon var verkligen framåt, och hoppade riktigt fint. Det fick mig att fatta att
det nog var jag som var lite för feg i min ridning.

När vi köpte New Forest hingsten Palle RNF 135 i Danmark 1997 startade mitt dressyrintresse. Palle var då nio år gammal och hade startat ganska mycket i dressyr. Han hade precis kommit upp i poäng för att vara "B-pony" i dressyr, som betyder att dom är berättigade att gå "landsstevner"
(kan väl sammanliknas med nationella tävlingar här i Sverige).

Det tog några år innan jag vågade mig ut på tävlingsbanan, men det blev i alla fall en del startar på lokal nivå i dressyr. Då blev det startar bland stora hästar.

Jag tycker det är synd att inte flera vuxna ryttare tävlar på ponny. Det är
fortfarande inte precis accepterat här i landet, och det är många gångar jag
har drömt om att bo i New Forest området i England. Där är det ju helt vanligt att vuxna rider New Forest ponnyerna, och har stor glädje av ponnyerna som både hobby och tävlingskompis.

Men senaste åren tycker jag det har börjat att hända något här i Sverige när det handlar om att vuxna rider ungponnyer i allafall, och det är ju en del regler i tävlingsreglementet som gör att vuxna får tävla på ponnytävlingar också. Där tycker jag ju hoppningen har bättre regler än dressyren, då avd.B i dressyr blev borttagen för några år sedan.

I hoppningen kan man faktiskt få en placering, med rosett och det hela om det är många nog startande i avd.B och i clear round klasser. I dressyren däremot ska man starta sist i klassen (och det gäller då bara ungponny upp t.o.m 6 år, men där får man aldrig någon placering på samma sätt som i hoppningen. Men jag ska inte gå närmare in på reglement, det är ändringar hela tiden. Jag hoppas att alla nya ändringar blir till det bättre för oss vuxen ryttare på ponnyer i alla fall.

I England är det också mycket populärt med ridklasser där många rider tillsammans på en ring, där man först rider tillsammans i alla gångarter, och sedan var för sig. Denna typ av tävling har också kommit till Sverige, och på New Forest Föreningens utställningar dom senaste åren har det flera gångar varit engelska ridklasser. Det hade varit kul om det var ännu flera som startade dessa, då det här finns möjligheter för ryttare i alla åldrar ( även vuxna !!!).

Med lite för många hästar i stallen just nu, har mitt eget tävlande i år blivit
bortprioriterat. För att tävla ska man också träna, och där har det också
blivit lite bortprioriterat. Inte för att jag inte tränar, men man ska helst
också vara hos en tränare ibland.

Men i dag kan jag i allafall säga att jag har tävlat detta året också, för jag tog med mig min andra New Forest hingst (Vognmandgårdens Akrobat RNF 181) och drog iväg på en klubbtävling i dressyr.

Det blev ingen topp placeringar, och jag var inte så nöjd med ponnyn efter första klassen som var en LA:1. Men domaren var snäll så det blev helt ok på pappret och i procent.

I andra klassen tyckte jag ponnyn var jättefin, och då slappnade jag av och
tyckte det var jättekul. Det skulle jag inte ha gjort, för plötsligt fick jag
nästan "black out". Det är en otroligt konstig känsla när man har
pluggat in programmet, och ridit det flera gångar. Man är 100 % säker på att man kan det hela vägen igenom. Då plötsligt händer det att jag i galoppen inte kommer ihåg vart jag ska, och jag kan nu i dag inte annat än skratta av min slalomridning där ett litet tag, då jag plötsligt fick kontakt med hjärnan igen och hittade vägen och kom på rätt spår.

Det var ju inte så kul just där, och jag blev irriterad på mig själv. Jag gjorde
också några flera missar i programmet, så där tappade vi en placering och
rosett.

Då det endast var ett ponnyekipage anmäld till LA:1, fick dom starta i
hästklassen. Hon red så bra att hon vann klassen, och extra roligt var det ju
att det var en New Forest. Dubbel Grattis Frida Persson och Leonardo II, som också vann ponnyklassen i LB:0.

Sist men inte minst, tack till min kompis Anna som ställde upp som
hästskötare.

Solveig
Maurtvedt
stuteri
Lövsjöen

]]>
<![CDATA[November bloggaren]]> Wed, 12 Nov 2014 07:53:00 +0100

November
bloggaren

Då jag fick förfrågan om att blogga på SNF's hemsida under en månad av Anna-Lena Andersson tackade jag självklart ja.
Det blir ju alltid lite funderingar om vad man ska skriva om, så jag
har tänkt mycket under mina ridpass dom senaste dagarna.

En liten presentation av mig själv kan väl vara bra att börja med. Jag är en
mycket New Forest intresserad norskfödd bosatt i Värmland, närmare bestämt i Bortan nära gränsen till Norge. Bortan hör till Arvika kommun. Hit flyttade jag och min man från Norge 1989. Med på flyttlasset hade vi då New forest stoet Chiquita, f.87 e.Probus u.Kate ue.Lobsang.

Vi har här på våran gård uppfödning av New Forest ponnyer av lite mindre mått med stuterinamnet Lövsjöen.

När jag var 10 år gammal började jag rida, och min favoritponny var en New Forest ponny från Silverlea stuteriet i England. Hennes namn var Silverlea Miranda, f.1967 e.Silverlea Jonathan u. Silverlea Brownie. Hon var en riktig vänlig ponny, som var lugn och fin att rida men också snabb i fötterna som New Forest rasen är ganska känd för att vara. Jag fastnade redan då för rasen, och det var riktigt ledsamt för en liten tjej då Miranda såldes.

Några år senare fick jag min första egna häst, och det blev självklart en New Forest. Kanske inte den perfekta första häst för en liten tjej. Ponnyn var tre år gammal, och jag kommer så väl ihåg att säljaren (som hade flera NF till salu) sade åt oss att inte galoppera på ponnyn det första året ! Hahaha, jag fick efter några ridturer erfara varför Självklart blev det galopp, med det resultatet att jag låg ganska snabbt på backen. Hon var en riktig rodeohäst, med huvudet i backen och ryggen krummad studsade hon fram. Det tog ett bra tag innan hon slutade med det, och det var ju kul för henne när hon klarade att bli av med bördan på ryggen... Flera år senare var det en duktig ryttare som fick smaka lite sand då hon inte helt glömde bort sina konster.
Ponnyns namn var Mølhedens Tajve f.1975 och hon var e.Mølhedens Tajo u.Mølhedens Eve ue.Peveril Probus. Den gång visste jag ingenting om hennes far, men senare blev det känd för mig att han var en högt meriterad hingst med placeringar flera år under 80-talet på bland annat EM i dressyr med tysk ryttare. Jag skulle gärna haft hennes linje kvar, men tyvärr fick hon inga föl. Tajo är här i landet känd som far till hingsten Park's Tambour RNF 155.

Det är i allafall lite roligt att mitt sto här hemma nu, Stackarps Paola har
Peveril blodet på sin fars sida (t.o.m dubbelt), och stoet Silverlea
Brownie kan man hitta på mors sida. Så jag har genom henne fått
tillbaka lite av mina favoriter från unga dagar. Men det var mera en
tillfäldighet, det var inte något jag tittade närmare efter när jag köpte
henne.

Den röda tråden i avelsarbete vill man ju gärna följa, och alla våra New
Forest ponnyer har Silverlea blod. Förutom detta blod så är det en hingst som många känner igen, nämligen Burton Starligt RNF 24 som också finns
gott representerat i merparten av ponnyerna vi har fött upp. Han var en
hingst som har haft stort inflytande inte på bara den svenska aveln, men även i hela världen.
Vi bor ju här "långt norrut i Sverige", långt från alla arrangemang och
annat som rör New Forest ponnyerna.

Den i mina ögon tråkigaste månaden i året, november har just startat. Nu har det regnat,regnat och regnat och leran i hästhagarna blir bara djupare och djupare. Om det inte regnar, så blåser det på tvären. 

Men, i dag när jag klev upp ur sängen möttes jag av ett vitt täcke av rimfrost ute och ganska snart steg solen upp över sjön. Tänk vad glad man blir av lite sol, den värmer på alla sätt och vis utan att vara sommarvarm. Man blir riktigt varm inombords, och vad är inte härligare än att sätta sig upp på en New Forest ponny och låta solen stråla emot en, höra knastrande hovar mot den frusna marken och höra lite lätt frustande ur ponnyns näsborrar.

Det är sådana dagar jag hämtar min motivation och lust att fortsätta med massa slit och måsten. Visst kan det vara lite jobbigt med långa resor till olika evenemang som ligger långt söder i landet. Men jag brukar att ha med bra rese sälskap, och det gör ju självklart allt mycket roligare. Tack Annica Carlsson, för att du är lika nördig som jag.
En annan sak som man gläds åt i novembermörkret och gör att man
fortsätter med avel är det man har att se fram emot. På våren är det så
otroligt spännande och roligt att få hälsa nya fölungar välkommen till världen.
Det är också mycket intressant att följa ungponnyerna i deras utveckling, och förhoppningsvis ska dom vara till stor glädje för nya ägare när den tiden kommer.

Solveig
Maurtvedt
Stuteri
Lövsjöen   

 

]]>
<![CDATA[Min hästresa]]> Mon, 03 Nov 2014 19:33:00 +0100 Min hästresa startade 1980 i ett större stall/stuteri med new forestponnyer.
Ägarna drev en 4H-gård där man kunde hyra en ponny i 30 minuter för 7 kr. En timme kostade hela 13 kr och så mycket hade vi aldrig råd med!
Man red några gånger i paddocken och sedan red man ut i skogen. Fem min skritt och 20 min galopp och fem minuter skritt igen. Vi blev ruskigt bra på att hålla oss kvar på hästryggen men någon "i form" hade vi ingen aning om vad det var. Ägarens stora intresse var avel och där grundades min fascination för avel! Stona kom från New Forest och hade prefix som Broomy, Sturtmoor, Silverlea och Mudeford men även från svenska stuterier som Strätes.
Men så en dag såldes i princip alla hästar över en natt och stuteriet fylldes istället av connemaror. Vi förstod ju inte varför då men i efterhand inser jag att GW-affären var anledningen.
När connemarorna kom in i stallet så tog mitt new forestliv ett tillfällig paus tills jag som 18-åring träffade Vanja Samuelsson, då Eriksson, Stuteri Burma. Hon satt i SNF:s styrelse och var superengagerad i allt som hade med New Forest att göra. Hon tog med mig på utställningar och möten och ännu en gång stiftade jag bekantskap med den vänliga rasen.
På utställningar regerade stofamilj 33 med ston som LADY WINETTE, WIZITHA och WELITA. Jag själv ägde ingen egen häst vid den tiden men min dröm blev ett stoföl ur just storfamilj 33. 1987 lärde jag känna Martin Larsson. Han bodde då i Götene och hade två små rara shettisvalacker. Vi for runt på alla utställningar som fanns. Vi visade hästar, pratade häst, läste stammar, diskuterade avel, pratade med mer folk osv. Det resulterade i att Martin blev med New Forest, ett fint sto ur just stofamilj 33. Det var STORMY WEATHER.
Hon var helsyster till ovanstående ston med BURTON STARLIGHT som pappa och WILMA som mamma. 1989 beställde jag mitt stoföl. Hon föddes 1994. Det var LARMA FIFE RNF 1993 och starten på mitt eget avlande.
Under många år ägnade jag mig åt utställningar och avel. Fife fick diplom och blev res BIS som treåring. Planen var att betäcka henne som treåring. Valet föll på hingsten SÖRBYS LOTUS. De sämsta sidorna på stoet var traven, ledgångar och övergång huvud-hals. Lotus hade allt detta med guldstjärna för typen och hans fantastiska rörelser som jag gärna ville få på en avkomma. 1998 föddes mitt sto FAIRY som blev res BIS redan som föl. Även hon fick diplom som treåring. Mitt stuteri var född! Namnet blev stuteri Fashion så småningom.
Det har blivit några föl men inte så många som jag trott. 2003 kom körningen in i mitt liv och en ny passion var född! Jag får nu ha glädjen av att bruka och tävla våran fina ras. Med mig genom alla dessa år har också många New Forestmänniskor följt mig. Martin och Cela Larsson på Idyllen, Jan Lundvall och Annika Jonsson som äger mitt gamla sto samt ytterligare två generationer av stofamilj 33. Det är inte bara ponnyerna som är vänliga, även folket som äger dem har samma trevliga sätt!
//Anna-Lena

]]>
<![CDATA[Det blir sällan som man trott…..]]> Thu, 09 Oct 2014 11:08:00 +0200

Det blir sällan som man trott…..

Emma Tovatt avslutade sin bloggmånad med en underbar framgångssaga  om Esse Golden Brothers minst sagt krokiga väg till inridning av Emmas söta dotter Lisa. 

Min historia handlar också om att det
sällan blir som man trott.... 

Våren 2014 startade en av våra mycket rutinerade kuskar i Sverige, Emma Starck, en satsning på kuskar på väg mot eliten.
Emma hade tillbringat ett antal år i USA där hon kört häst på heltid
och tävlat enbet, par och fyrspann. När hon återvände till Sverige kände hon
att det saknades en satsning på de kuskar som inte finns med i någon av de
olika landslagen, det finns sju  olika landslag. Emmas tanke var då att
leta fram kuskar i Sverige som var beredda att satsa mot eliten och vara en
utmanare mot våra landslagskuskar.
I Sverige finns idag ca 275 licensierade kuskar så sporten är mikroskopisk i hästsportsammanhang. 

Vi var drygt 20 kuskar som fick möjlighet att vara med i Equestrian Driving Group, EDG. Det var en blandning av kuskar som tävlade häst, kallblod, par och ponny.
Några kuskar har tidigare tävlat internationellt och andra har nya hästar medans några av oss andra "skavt" i lätt A eller MSV i flera år. Men det viktiga var att vi vill träna för att nå toppen. I gruppen fanns från början tre NF-ekipage.
Det var Mikaela Rautio med Fredriksbergs Aragorn, Annica Jonsson
med Frap'e  och undertecknad med Fashion Lady. Till detta har
ytterligare ett NF-ekipage anslutit efter sommaren och det är Anna Racking med sin Monette och Annica klev av satsningen. 

Satsningen
består av träningar för Emma Starck, Axel Olin (fyrspannskusk) och senare i
höst Rudolf Pestman (holländsk enbestkusk)
och i Cazemaier (holländsk enbestkusk som kör NF) men också besök hos hästfysioterapeut, hästtandläkare samt teoripass.

Jag har tävlat körning sedan mitten på 2000-talet. Först körde jag min egen uppfödning FAIRY II e Sörby Lotus - Mustang - Burton Starlight f 1998.
Vi nådde upp till kval i MSV.
Därefter har jag tävlat Fairys avkomma Fashion Lady e Goofy f 2002.
Vi har placeringar tom MSV. 

För våra NF-ekipage har det verkligen gått helt superbra under den här säsongen. Mikaela Raoutis bästa resultat är vinst totalt i Lätt A. Detta med en häst som startade sin tävlingskarriär i år och redan prövat MSV med godkända resultat.
FREDRIKSBERGS ARAGORN e  Fredriksbergs Kavat -Smedhults Cavat f 2006. Mikaela har lånat honom av Börje Pettersson. 

För Anna har det med gått fint.
Hon kör MONETT e Vognmansgårdens Acrobat -Palle f  2007. Hon har vinster i dressyr och konkörning i Lätt A i år. Nytillkommen i gruppen med sin fina Monett som fick hela 42 P på RIKS förra året.

I gruppen finns även en junior som heter Oskar Mortensen. Han körde inte NF från början men har nu fått överta Marie Nilssons HOT LIPS e Vernons Peeping Tom - Kastor f 1998. Denne unge kille representerade Sverige i EM för Juniorer tidigare i höstas i Polen. Han körde då till sig en nionde plats med Hot Lips, tvåa i maraton!

Men för mig blev det bara ett magplask! Fashion Lady, min häst, startade
säsongen med någon skum infektion eller liknande. Veterinären hittade inget med hästen men hon var var ytterst låg och svårmotiverad. Hon fortsatte sedan med fångkänningar och de har inte slutat ännu. Så av vår satsning blev det inte ens en tummetott .... 

Vi tar nya tag och hoppas på att det sällan
blivit som man trott! Bra alltså! 

Anna-Lena Andersson Fashion stuteri 

PS. Det går att följa Equestrian.
Driving Group på deras hemsida www.drivinggroup.se

 

 

 

 

 

 

 

 

]]>
<![CDATA[BRORSAN]]> Thu, 31 Jul 2014 09:02:00 +0200

BRORSAN

Det blir sällan som man tänkte sig med hästar. Men det kan
bli bra ändå. Med ”Brorsan”, eller Esse Golden Brother som han egentligen
heter, är en sån häst där mycket gick fel men det i slutändan blev precis rätt.
I över tjugo år hade jag haft ett sammarbete med Esse stuteri, ett sammarbete som varit väldigt givande och fantastiskt praktiskt.
Jag kunde när utrymme och ekonomi tillät åka ner och hämta upp en eller två unghästar för utbildning och försäljning. Ett flertal blev kvar av
känslomässiga skäl, det är verkligen inte lätt att sälja om hjärtat får bestämma…
När stuteriet skulle sälja Brorsan som ettåring fanns det ingen möjlighet för mig att köpa, så trots att han var den sista avkomman efter mitt favoritsto avstod jag. Det var absolut överfullt hemma.

Brorsan såldes till Danmark som hingstämne istället. Men i Danmark blev Brorsan sjuk. Han återköptes under våren av uppfödarna och till hösten köpte vi honom.
Då såg han inte mycket ut för världen, tvärtom undrade många vad vi köpt för en liten fuling!

Det tog ganska lång tid att få ordning på hans mage och han
låg långt efter sina jämnåriga i utveckling men han har under hela den här tiden ständigt bevisat vilket fantastiskt temperament han har.

Idag är han Lisas absoluta favorit och de har utvecklat en
mycket nära kontakt. Han har bara ”ögon” för henne. Under året som gått har hon ridit in honom, sakta men säkert. Det är den första ponny som Lisa rider in, en inte alldeles lätt uppgift för en 11-åring och jag har nog velat sitta upp ett par gånger men hon har verkligen haft en plan och i den ingick inte jag.

Målet som hägrat under året var sommarens ridläger i Hälsingland.

Hos familjen Hammarström i Delsbo får barn och ponnyer en
chans att utvecklas på alla plan. Tillsammans med familjens (nio!) egna barn blir det en vecka med spännande upplevelser, såsom långritt till fäbod, cykla dressin, klättra upp på berg, bada i tunna, fotbollsturneringar och en massa bus. Med stor känsla för ekipagets utbildningsnivå instruerar äldsta dottern Amanda i banhoppning, markarbete, terrängridning, visning för hand och allt annat som hör till för deltagarna på bästa sätt ska vara förberedda vid tävling.

Familjens fina anläggning har en vidunderlig utsikt över
sjöar och blånande berg. Det är svårt att hitta en mer inspirerande miljö!
Önskar att alla hästintresserade ungdomar fick chansen att spendera en vecka där. Lisa och Brorsan utvecklades mycket under veckan. Innan avfärd var han endast travhoppad några gånger på mycket låg höjd.
I slutet av veckan kunde han hoppa en liten bana och tog sig an fälttävlansbanan med stor entusiasm.
Båda två var trötta men mycket nöjda!

Emma            
                                 
                                                                                     

 

]]>
<![CDATA[GEMENSKAP OCH GLÄDJE]]> Thu, 17 Jul 2014 17:05:00 +0200

GEMENSKAP OCH GLÄDJE

I år blev det inget New Forestmästerskap för min del.
Sommarens höjdpunkt i många år.

Redan i vintras stod det ganska klart att Lisa (min dotter)
och jag inte skulle hinna ha någon av ungponnyerna klar för uppgiften, jobbet har tagit alltför mycket tid. De äldre har rest så mycket att de inte längre känns motiverat att dra dem den långa resan mellan Stockholm och Laholm.

Och så krockade det med sommarens ideella insats, laga mat
åt 120 scouter under en vecka i Stockholms skärgård.

Mästerskapen betyder så mycket för oss som håller på med New
Forest, man träffar nya och gamla vänner, får se ett hur nya hingstar förärver sig, nya stjärnor tänds, nya barn engageras, ett ”koncentrat” av rasen och allt i den gemenskap som just vår ras bildar.

Är oändligt tacksam de arrangörer som genom året sett till
att mästerskapen blir av. Under långa vintermånader är det en motivationshöjare på alla sätt.

Under några år i slutet av 90-talet red jag ungponnyer i
fälttävlan. Det var otroligt kul på många sätt men det som framförallt skilde
fälttävlan från hoppning och dressyr var stämningen på tävlingsplatsen. Det
fanns en helt annan gemenskap och jag upplevde att det viktigaste var att
deltaga,  resultatet kom i andra hand.  Gick det dåligt i något moment så
var inte dagen förstörd för det, ett nytt moment väntade så det var bara att gå vidare, fullt fokus framåt.

Lite samma känsla upplever jag att det är på mästerskapen,
nya möjligheter väntar även efter en mindre lyckad start, utbudet av olika
klasser gör att de flesta ekipage kan göra sig själv rättvisa.

New Forestponnyn passar utmärkt till fälttävlan och jag
hoppas att vårens olyckor på högsta nivå inte avskräcker er från att prova på, kanske en helgkurs med en rutinerad tränare, för att få uppleva känslan. De ponnyer jag provat har alla älskat det, med största entusiasm har de tagit sig an uppgifterna och med ponnyns självbevarelsedrift och säkra ”fotarbete” har det aldrig varit nära någon incident.  Den omväxlande träningen är ju ett plus för både ponny och ryttare.                        

Ha en fortsatt skön sommar!!                           
Emma

 

]]>
<![CDATA[I Stort och Smått]]> Thu, 10 Jul 2014 08:21:00 +0200

                         I STORT OCH  SMÅTT

När Cornelia Larsson frågade om jag kunde vara gästbloggare
under juli svarade jag ja direkt utan att fundera, det kändes väldigt spännande! Men sen började tankarna snurra… vad skulle jag skriva om som kunde vara av intresse för andra??!

Så, vi tar det från början.
Jag heter Emma Tovatt, bor på Munsö utanför Stockholm med man och tre barn och sex –nio hästar, höns, får och en grymt trevlig hund, Bella.

Att vi började med New Forest var en ren slump, det var absolut
inte tal om att vi skulle ha ponny då min mamma var ensamstående med oss fem syskon. Men vi drömde och hoppades, jag och mina två systrar tyckte att conemaran var ponnyn framför andra.
Men så kom det en liten mager grå ponny till ridskolan där vi hängde, med det exotiska namnet Twiggy of Wychwood.
Det var skillnad mot russen - Joker, Lukas och Bolle och de andra något istadiga och väldigt bestämda ponnyerna.
Inte bara namnet skilde dem åt. Twiggy var bakskydd, svårfångad och föll lätt i sken.

Twiggy som föddes 1969 i New Forest hade kommit med båt från England  i september 1972 och sålts via ett antal hästhandlare upp till Stockholm med löfte om att hon var inriden. Det var hon inte!

Så även ridskolan ville snart sälja henne och 12 april 1973 blev hon familjens första ponny. Och hon blev just hela familjens ponny som vi
alla hade mycket glädje av.
Men innan vi blivit varma i kläderna som ponnyägare kom det
en liten överraskning..

Twiggy blev betäckt på skogen strax innan exporten till Sverige så i augusti föddes Camillo (e. Cheriton Mr Wonderful)!
Whoops så var det två ponnyer!

Twiggy satte oss förstås på prov och utan incidenter var inte de första åren men vi red, körde hö på sommaren, tolkade på vintern, badade, tävlade, ja allt kul man kan ha med en ponny. Inte en dag var hon halt.
Men hon drabbades tyvärr av skimmelknutor som gjorde att hon fick somna in här på gården 1998, fortfarande lika rörlig som i sin ungdom.

Twiggy har påverkat hela mitt liv. I stort och smått.
Hon hade en lite ovanlig stam som väckte vårt intresse för stamtavlor och avel, ja New Forestrasen och området New Forest överhuvudtaget. Så det blev ett par resor över till England för att spåra släktingar och uppleva miljön.
Och många, nya vänner med samma intresse, som generöst delat med sig av sina kunskaper, har vi fått tack vare henne.

Bollen var i rullning, antalet hästar växte med åren och till slut hade vi vuxit ur det lilla hyrstallet i tätorten och gården Solvik köptes in 1995.

Att få bo med sina hästar var verkligen något jag önskat mig i många år! Idag känns allt annat som en orimlighet, gården är ett minst lika stort intresse som hästarna. Den kräver ständigt arbete och mycket renovering
men inte ens om jag var utan hästar skulle jag vilja flytta härifrån,
Solvik är mitt hem.

Med gård blev det lite nysatsning och nytt blod kom in i stallet, men det återkommer jag till i ett annat inlägg.

                                                                   
Vi hörs!                                                         
Emma

 

]]>
<![CDATA[Mitt sista gästblogg på SNF’s hemsida]]> Tue, 01 Jul 2014 21:13:00 +0200

BACK TO BASIC!

Det här blir mitt sista gästblogg på SNF’s hemsida. I alla
fall för ett tag. För det är nästan så att jag hoppas att bli tillfrågad igen i framtiden. För det har varit riktigt kul! Men nu kommer jag att lämna över stafetten till Emma Tovatt, som kommer att blogga under juli månad!

Det jag kommer att skriva om idag, är något som jag har gått
och funderat på länge, länge. Det gäller exteriör, temperament, hålbarhet, sundhet och livslängd! Tyvärr har jag inte kunnat hitta några uppgifter på detta vad gäller ponny. För Svensk Varmblodig Ridhäst (SWB) finns det två studier som
jag har hittat. Dels Lena Wallins från början av 2000-talet, samt Charlotte Wallins från 2012.
De bygger på resultat från kavlitetsbedömningar under tiden
1973-1986. Hela studien finns här: http://stud.epsilon.slu.se/4095/1/wallin_c_120424.pdf

Om vi börjar med exteriören. Så tror jag att det är fler
uppfödare än vi, som vid försäljning fått höra:

Exteriörpoäng bryr vi oss inte om! Vi ska ha den
som tävlingshäst!

Studien visar att ett högt betyg på exteriören innebär en
lägre risk att slås ut, än för den med medelmåttliga betyg.
Betyg 6 eller lägre, innebär en kraftigt ökad risk att slås ut tidigt. Och detta gäller ju då framförallt på benen.

En intressant iakttagelse är också att hästar som får poäng
5 eller lägre på hoppningen samt de riktiga talangerna som får över 9, också löper en större risk att inte få leva så länge.
Kan förklaras med att högpoängarna går till sporten, och då löper högre risk att skadas. Lågpoängarna visade sig ha flera problem, men där det ofta var mentalitetsproblem som var avgörande för hästens livslängd.

Så var det då sundheten och hållbarheten.
På SWB är den vanligaste dödsorsaken hältor eller andra störningar i rörelseapparaten, dock ej hovproblem (55,5%).
Utan ha något belägg för det, så tror jag att det är samma sak hos ponnyer. 
På andra plats kommer olyckor (9,1%). Ofta är det unghästar som råkar ut för detta. Och inte sällan när de går på bete. Tredjeplatsen är sjukdomar i luftvägar och lungor (8,9%),
och detta är vanligast hos de äldre hästarna. Och på fjärdeplatsen kommer mag/tarmproblem (5,6%), med kolik som den vanligast orsaken.

Så kommer vi då till medellivslängden.
Och det är nog den vanligast fråga jag får av ”hästokunniga” personer: - Hur gammal kan en häst bli?

Och vi som håller på med ponnyer vet ju att det inte är en
omöjlighet att de blir 25-30 år. Och 35-40 har vi också hört talas om.
På SWB är medellivslängden 18 år hos ston och 15 år hos hingstar och valacker. Skillnaden kan förklaras med att ston som inte längre kan tävlas, istället kan användas i avel. En uppgift som jag hittat på internet (men som jag inte kan bekräfta sanningshalten i) säger att medellivslängden på halvblod i Tyskland är 7 år….
Jag hoppas att det inte stämmer!

Jag har efterlyst statistik för ponny. Om jag hittar detta,
så lovar jag att återkomma!

Världsrekordet innehas fortfarande av Old Billy, som sägs ha
blivit 62 år! Han dog 1822. För ett drygt år sedan kunde vi läsa om Shayne, som dog i mars 2013. 51 år gammal! Mitt egna New Forest-sto Sindy blev 32 år!
En ynnest att få lov att leva tillsammans med en häst så länge….

Om man då blickar framåt.
Vad kan göras för att för att få sundare och hållbarare hästar/ponnyer? Och att öka medellivslängden. Den viktigaste anledningen till att jobba hårt med detta är av djurskyddsskäl. Men givetvis också för den enskilde hästägarens ekonomi. Det är kostsamt med krassliga hästar!

Mina alldeles egna teorier bygger på att:

*Alla hästar, men framförallt unghästar ska få vara hästar!
Mycket utevistelse i kuperade hagar tillsammans med andra hästar.

*Ett bra grovfoder ska vara grunden i alla hästars
foderstater.

*Skynda långsamt när hästen ska börja utbildas/ridas in.

*Låta alla hästar få varierande arbetsuppgifter. Inte bara
trava runt på ett fyrkantspår….

*Bara avla på friska, sunda och hållbara individer.

*Utbilda ryttare, inte bara i ridning, utan även i allmän
hästkunskap.

Och kanske är det så i vissa led att prestationstänket gått ett steg för långt.
Att uppfödaren/ utbildaren har tappat en del viktiga gamla kunskaper.
Kanske måste vi backa bandet….

Och kanske behöver vi omvärdera ordet prestation? För visst är det en prestation att vara läromästare till kanske fem-sex unga ryttare, även om det bara är på Lätt C-nivå? Eller att funka (och hålla) som lektionshäst på en ridskola år ut och år in? Eller att vara familjehästen som kanske är en mycket viktig del i ett barns liv! Det finns många prestationer som inte kan värderas eller som syns i statistiken. 
Men likväl är det en prestation!

Och kanske behövs det ibland uppfödarna, att våga ta ett steg även åt sidan, och lämna de allra mest guldkantade och högpresterande härstamningarna. Och få in lite nya blodslinjer. Våga satsa på något riktigt ”out-cross”.

Mycket av detta bygger kanske mer på en magkänsla, än på vetenskap.
Men det är kanske inte fel att ibland lita på den känslan!  

Och inom vår ras har vi en fantastisk genbank (även om den på senare ur har tunnat ut något). Att kunna gå ”back to basic”. Att kunna köpa sig en ponny född på skogen.
Och med skogsponnyer i härstamningen.

Vi har de senaste åren gått på magkänslan!
Och numera går det två riktiga skogsponnyer på Idyllen!
Vad det kommer att ge… Ja, det får framtiden utvisa!

Glad sommar på er allihop!
Cornelia

 




 

]]>
<![CDATA[UPPLADDNING!]]> Tue, 24 Jun 2014 20:59:00 +0200

UPPLADDNING!

Då lägger vi Midsommarhelgen bakom oss, och blickar framåt
mot nästa stora högtid! NF-MÄSTERSKAPEN!

I vår familj är det en mångårig tradition att åka på denna
tillställning. Och vi har alla trivts som fisken i vattnet, när vi varit där.
Och det är lite häftigt när man efter en lång tävlings-helg vänder hemåt… Och från baksätet hör man hur planerna smids inför nästa års tävling!

Och sedan börjar uppladdningen redan i januari.
Och nu menar jag inte bara träning av ponnyn. Det ska ju också planeras så att det primitiva livet man lever under den helgen, blir lite mer civiliserat. Varje gång vi är och handlar (oavsett vilken sorts butik det är), så hittar döttrarna fiffiga prylar och märkliga tingestar som kan vara bra att ha med sig.
Och i mataffären finns det många spännande och praktiska födoämnen (mer eller mindre fulla av E-nummer) som skulle kunna tänkas medfölja till ett meeting.

Nästa fråga är alltid .... Hur ska vi bo? Nej, hotell är inget alternativ för oss. Tjejerna vill bo så nära hästarna det bara går.
Och helst i en klunga, alla kompisar tillsammans! Det har resulterat i att det blivit nätter i tält, husvagn och…. hästtransport.
Fast det sistnämnda tror jag att jag avstår ifrån i framtiden.
Men det var ett år när alla planer gick i stöpet och det var enda lösningen. Allt för att få vara med på NF-Mästerskapen!

För vår del är ju nu denna tävling inte bara en tävling.
Det är också lite av en släktträff! Min syster och hennes döttrar (inkl ”extrabarn”) delar vår kärlek till detta! Mycket praktiskt!
Förra året myntades begreppet ”Team Kusin”. I vinter har det jobbats hårt på att ta fram ”tröjor och dekaler” . Så på årets tävling kommer det på långt håll att synas vilka som är släkt med varandra.  Men en nackdel
med att ”halva släkten” är involverad…. Ingen av oss kan gå på släkt-kalaset den 4 juli….    

För att inte slita för mycket på mamma/dotter relationen under denna intensiva helg, så har jag och min syster hittat den perfekta lösningen på problemet. Hon säger till mina barn, och jag säger till hennes barn. Och utöver detta försöker vi bara att njuta! Av varandras sällskap, av alla underbara New Forest-ponnyer och sist men inte minst… Av alla kulinariska
upplevelser som vi kan frambringa på grill och i mikrovågsugn.  

Men när det nu bara är en dryg vecka kvar, då blir det mer och mer intensivt. Vojlockar och täcken ska tvättas. Sadelskåpet ska börja packas. Hästfoder ska ner i hinkar och säckar. Och mitt upp i detta är det säkert någon som kommer på att ridbyxorna är urvuxna eller att stövlarna håller
på att gå sönder. Och jag tror bestämt att någon i familjen också behöver börja plugga in ett dressyrprogram.

Själv kommer jag att ladda upp med en stor portion tålamod,
en rejäl påse lösgodis (mest sura godisar) och myggmedel!

Och jag verkligen längtar efter att få träffa alla
likasinnade!

Vi ses i Laholm!
Cela

 

]]>
<![CDATA[FÅR MAN NÅGON GULDKLOCKA!?!]]> Mon, 16 Jun 2014 10:55:00 +0200

FÅR MAN NÅGON
GULDKLOCKA!?!

Det är i dagarna 25 år sedan som mitt första föl kom till världen.
Och därmed min premiär som New Forest-uppfödare.

När man jobbat på samma arbetsplats i 25 år, brukar man få en guldklocka. Vem kommer med guldklocka till en ponnyuppfödare?
Troligen ingen…. Och det är heller inget man förväntar sig. Mem håll med om att det hade varit häftigt J!

Hur som helst. Jag ska ju inte klaga. Det har varit 25
fantastiska år.

Min allra första uppfödning var kanske inte den mest välplanerade.
Men jag valde i alla fall hingst med hjärtat. Flera år tidigare hade jag förälskat mig i  Miclas Micade RNF 76.
Utan att ens ha träffat honom. Han hade varit omslagspojke på ”Min
Hästs” julalbum. Och den bilden har för alltid etsat sig fast på min näthinna.
Har i vuxen ålder sökt med ljus och lykta efter detta julalbum…
Det var jutrots allt startskottet!

Så, när mitt sto Sindy hade skadat sig (en rejäl sårskada),
och min 18-årsdag närmade sig, bestämde jag mig för att betäcka henne.
Resultatet blev ett gult hingstföl. Min morfar tyckte absolut inte att det var
någon grann färg på en häst. Men i mina ögon var han det finaste som fanns.
Han fick det fantastiska namnet Mickes Miracel ;-). Vi åkte på SNF’s utställning i Båstad – och han blev Bästa Föl!!!

Efter detta var jag fast – på riktigt. Samma sommar åkte jag
till Magnhild och Göte Persson i Lövestad, och betäckte med deras hingst Kastor RNF 43, men tyvärr blev Sindy inte dräktig. Men besöket där ledde ändå till något som påverkat mitt liv drastiskt. Något år senare ringde Magnhild, som då var med i valberedningen, och undrade om jag kunde tänka mig att vara med i SNF’s styrelse. Och vid årsmötet 1992 blev jag invald.
Och där har jag liksom blivit kvar sedan dess….

I styrelsen satt också min blivande make (som även han började 1989 med sin uppfödning av NF). 1996 slog vi oss samman.
Jag flyttade med mina ponnyer till Västergötland. 
Sedan dess har det rullat på. Över 70 föl har sett dagens ljus hos oss.

Och två fantastiska döttrar har vi också fått, som delar vårt hästintresse! 

Sedan 2001 är vi bosatta i Skåne. Och på gården Bergsro finns idag hästar, hundar, katter, höns, ankor, kaniner, får och vår berömda get Sissi.

Efter en resa till New Forest 2009 kände vi att det var dags för en ”nystart”, med lite nytt blod.
Vid ett besök på Burley-stuteriet förälskade jag mig i 2-åriga stoet Burley Rain. Men det dröjde till våren, innan vi blev färdiga till att köpa henne!
Hon var då dräktig med Long Copse Elton. Och efter det har det blivit två ston till som köpts från England.
Buckland Kelly och Willoway Glistening Gold.

I skrivande stund har jag just varit ute och klappat om det senaste tillskottet i vår flock. Han kom för några dagar sedan.
Med lastbil från England. Vi kommer att presentera honom på Idyllens 25-års jubileum den 22 juni kl.15. J! 

Smolket i bägaren då…. Vi har i år bara betäckt två ston.
Vi skulle kunna betäcka 5-6 st, i våra ögon, riktigt bra ston. Men som många andra uppfödare, så har vi alldeles för många osålda ponnyer.
Så vi vågar inte betäcka fler. Man ska ju ha plats till dom….
Och stallet är nu fullt av ponnyer.

Men nu blickar vi framåt. Och jag hoppas att barnkullarna bli större och att efterfrågan på bra, svenskfödda ponnyer ska öka.
Och jag vill ge en stor eloge till alla er uppfödare ute i landet som fortsätter kämpa på, för att förse Sverige med fantastiska ponnyer!
Vi är ju ett segt släkte!
Och vem vet, jag kanske håller på i 25 år till! Och då kanske man kan få en
guldklocka?!?

På återhörande!
Cornelia

 

]]>
<![CDATA[DETTA ÄR HISTORISKT!]]> Sun, 08 Jun 2014 20:58:00 +0200

DETTA ÄR HISTORISKT!

Första
blogginlägget någonsin i SNF,s historia. Och absolut första gången jag skriver en blogg!

Och jag
tänkte faktiskt fortsätt att knyta an till historia. Förra helgen var det SM i Tornerspel på Hovdala slott, som ligger strax utanför Hässleholm.
Det var tredje året på rad som det går där, och också tredje året på rad som jag sitter bänkad därÄ och njuter!

Några New Forest-ponnyer
fanns inte med i deltagarlistan. Och det är i och för sig inte
så märkligt, eftersom det i reglerna står att hästen måste vara över 148 cm.
Och visst finns det övervuxna NF, så någon gång i framtiden kan det kanske dyka upp en sådan även bland riddarna. För jag tror absolut att de skulle lämpa sig för ändamålet! En svenskfödd Connemara fanns dock med i startfältet,
Vanessa Broderick, ett sto som framlevde en tid på Idyllens Stuteri för utbildning inför 3-årstest (hon har passerat ponnygränsen). Men vi hejade på henne av ännu en anledningÄ Barnens kusin Julia gjorde sin SM-debut i helgen!

Vad har då
riddare och tornerspel med New Forest att göra? Jag gick och grunnade på det ett tag.
Och så, hittade jag kopplingarna!

Det här
evenemanget var faktiskt inte så långt ifrån ett besök på Breed-Showen i England (deras motsvarighet till vårt Riks, fast 10 gånger större, minstÄ).
Det är människor som går "all-in" i det dom gör.
Och hästen står i fokus!

båda tillställningarna
är det en strikt klädkod Ä fast den skiljer sig markant åt.
Riddarna försöker få till allting så autentiskt det går, med brynjor,
hjälmar, standar och vapen.
På Breed-showen är det tweed-kavajerna som regerar!
Så himla snyggt.

Och alltid huvudbonad på. Och ett kort skinnklätt spö, helt utan flärpar och handtag.

Enkelheten
i ridningen. Första gången jag tittade på riddarspel, så trodde jag att det mest var ett gäng ungar killar som flängde fram i full galopp. Men snacka om kontroll! Och otroligt välridna hästar.
Här är det mycket sits och lite hand!
Och samma sak syns i ridklasserna. Det ser så himla enkelt ut. Inget sågande här inte.
Och harmoniska hästar som trivs med sin arbetsuppgift!

Sammanhållningen.
På båda ställen så andas det något familjärt. Man är konkurrenter inne på banan, men bundis och tjenis när tävlingen är över.
Och man stöttar varandra och hjälps åt där det behövs.
Och sann ridderlighet fick vi bevis på i den ena lagtävlingen.
En häst blev halt under tävlingsmomentet, och fick utgå. Då ryckte en riddare från ett annat lag in (som för tillfället var tävlingsledig), och stöttade upp, så att klassen kunde slutföras.

Stoltheten
över sina hästar. Den går inte att ta miste på, varken På Hovdala eller i New Forest.
Och glädjen som ryttaren/handlern visar när det gått bra.

Sen har jag en högst personlig koppling ocksåÄ..
1982 var året då jag fick min första New Forest, och det var väl också då som jag så sakta började anglofieras.
1982 var också året då filmatiseringen av Walters Scotts roman Ivanhoe, visades första gången på TV.
Och sedan dess är jag fast!
Både i medeltiden och i New ForestÄÄ.

På återhörande Ä i framtiden!

Cornelia Larsson

HOVDALA V.S. NEW FOREST

]]>