New Forest "Cornelia"

5 on aug

ÅRETS TREVLIGASTE TÄVLING!

ÅRETS TREVLIGASTE TÄVLING!

Vi har nu lagt årets trevligaste tävling bakom oss. Och jag
menar givetvis NF-Mästerskapen! Har svårt att tänka mig en sommar utan detta!

Och anledningen till att detta är årets trevligast tävlingÄ.
Ja det kan vi tacka arrangörer, funktionärer, tävlande, föräldrar, publik m.fl.
för!
I år var det åter igen Vetlanda som var värd, och
tävlingarna genomfördes på ett proffsigt sätt!

När man nu blickar bakåt, så vill man gärna göra en liten
summering. Och jag har valt att summera det ur en uppfödares perspektiv. Förutan uppfödare, så hade vi inte kunnat genomföra denna fantastiska tävling!

När man läser igenom resultatlistorna, så är det faktiskt
ingen slump vilka ponnyer det är som ligger i topp. Det ligger ett gediget
kunnande och intresse bakom den fölunge som föds, sköts om, utfodras, utbildas och till sist placeras hos en duktig ryttare. Det som uppfödaren faktiskt har svårast att påverka, är det sistnämnda. Alltså vilken ryttare som får äran att förvalta och vidareutbilda råmaterialet.

Och om du tror att uppfödarens arbete börjar först sedan
fölet är fött, då har du fel. Det föregås av många timmars studerande av
stamböcker och resultat. Både vad det gäller stoet och den tilltänkta hingsten (och deras släktingar). Idag är det ju ganska enkelt i och med Blå Basen och Tävlingsdatabasen. Men själv sitter jag gärna i soffan och plockar fram någon av alla "biblar" (stamböcker), som står i bokhylla på armlängds avstånd. Det är hyllmetrar med både engelska och svenska
stamböcker! Den äldsta som vi äger är "The National Pony Studbook" från
1925-1927!
Det är helt enkelt IDEL ÄDEL AVEL!

En stor del av charmen med NF-Mästerskapen (när man är
inbiten avelsnörd), är ju faktiskt ALLA ponnyerna har känd härstamning. Vilket verkligen inte är fallet på en "vanlig" ponnytävling. Eftersom även SM i dressyr, fälttävlan och hoppning har avgjorts de senaste veckorna, så har jag roat mig med att se hur det såg ut i toppen på dessa tävlingar. Och som känd härstamning, så har jag i detta fallet räknat de som har både mor och far i passet (även om dessa inte är stambokförda).

Dressyr-SM gick i Gävle, samma helg som NF-Mästerskapen. I de olika
kategorierna och grupperna delades det ut 15 medaljer. Och extra stolta är vi givetvis över bronsmedaljen som STACKARPS PEERON hade med sig därifrån!

Känd härstamning: 13 st (och av dessa var 8 svenskfödda)
Okänd härstamning: 2 st (båda importerade)

Samma helg, fast i Flyinge gick Fälttävlans-SM. Här är det ju bara en
uppdelning i grupp 1 och 2 (och i grupp 2 var det endast tre startande). Men
jag har räknat med sex medaljörer.

Vinnarna i båda grupperna var svenskfödda, den ena var ju vår egen
stolthet DIMMANS EROS, och den andra en connemara-ponny.

Så totalt:

Känd härstamning: 4 st (alla svenskfödda)
Okänd härstamning: 2 st (båda importer)

Hopp-SM gick helgen efter i Sundbyholm. Totalt i hästförteckningen
hittar jag 15 st NF-ponnyer (av totalt drygt 300 ponnyer), och det var för
helgens alla tävlingsklasser. Om vi jämför med dressyren, så såg det ut så här i hoppningen:

Känd härstamning: 6 st (av dessa 1! Svenskfödd)

Okänd härstamning: 9 st
(samtliga importer)

En tanke som ofta slår migÄ Är det verkligen okänd
härstamning? En del är otroligt fina ponnyer som jag inte tror har kommit till
av en slumpÄ. Men varför förvandlas de i så fall till okända? Alla hästar borde väl egentligen ha en känd uppfödare och en känd moder? Att fadern kan vara okändÄ ja det är ju faktiskt sådant som kan hända (även i de finaste familjer ;-) ).
Det som också är lite anmärkningsvärt att det finns så otroligt många hopp-ponnyer med ett visst prefix, som i stort sett alltid har okänd härstamning. Var kommer alla dessa ifrån? Och lite märkligtÄ att en av dessa som var med på SM hade okänd härstamning med
känd uppfödare! Någon som vill spekulera i hur det kan bli så?

Och har vi så liten ponnyavel i Sverige, att vi inte kan
försörja våra ryttare med bra ponnyer? Jo, så är det nog. Och med de senaste årens låga betäckningssiffror, så lär nog tyvärr importen av ponnyer hålla i sig. Men visst skulle vi kunna vara i stort sett självförsörjandeÄ. Eller?

Sen är ju inte all import av ondo. Mycket fina avelsdjur
hjälper till att föra aveln framåt. Men även importerade tävlingsponnyer kan
vara bra för aveln. Dels genom att dessa ponnyer kanske så småningom sätts i avel efter avslutad tävlingskarriär. Men också de tävlings-importer som har känd härstamning, genom dessa kan uppfödarna studera vilka blodslinjer det är som ger framgång! Och kanske utifrån det importera nya avelsdjur.

Och nästa fråga som jag ställer mig är hur det kan komma sig
att när ryttarna kommer upp på stor häst, ja då helt plötsligt är härstamningen viktig?!? Jag har kollat igenom andelen
med okänd härstamning på häst kontra ponny. Helt enkelt kollat bland de hundra högsta championts-poängen fram till dags datum (med undantag för
ponny-fälttävlan). På ponny har jag för enkelheten slagit ihop alla kategorier.
Och så här ser det ut, andel med okänd härtsamning:

Hoppning
Häst 0 st / Ponny 55 st

Dressyr
Häst 0 st / Ponny 10 st

Fälttävlan
Häst 4 st / Ponny 9 st (bland de 36 ponnyer som tagit några poäng)

Är det "fräckt" att rida en importerad ponny utan stamtavla? Eller vad är det som gör att det är så stor skillnad på häst/ponny?

Till NF-Mästerskapen tog SNF fram en lite broschyr som handlar
om avel. Hoppas du fick med dej ett exemplar hem! Vi hoppas verkligen att den ska inspirera ponnyägare till att bli nya uppfödare! För det är något av det absolut mest fantastiska man kan vara med om! Att se ett föl födas, växa upp och utvecklas till en vuxen ponny! Som någon kommer att ha mycket glädje utav
under många år!

5 jul

FUNKTIONÄR – KAN VARA BÅDE HIMMEL OCH HELVETE!

FUNKTIONÄR Ä KAN VARA BÅDE HIMMEL OCH HELVETE!

För ett drygt år sedan så startade vi upp månadens gästblogg
här på SNF,s hemsida. Och för min egen del, tycker jag att det varit
fantastiskt kul att få läsa dessa bloggar! Tyvärr har den kommit av sig lite,
och trots efterlysning av ny bloggare, så har det ännu inte varit någon som
anmält sig frivilligt. Så jag tar saken i egna händer, och helt självsvåldigt
så skriver jag ett inlägg.

Och osökt kommer jag in på det där med ideellt arbete. I
över 20 år har jag suttit med i SNF,s styrelse (inget årsmöte har ännu inte
bestämt sig för att rösta bort migÄ.:-). Och förutom detta så har jag engagerat
mig i ett flertal mer eller mindre hästiga föreningar. Och jag tycker det är
otroligt givande!

I många föreningar, så är det ofta en liten klick som får
dra det stora lasset. Och detta görs helt oavlönat, av personer som brinner för detta.

Tyvärr har vi de senaste åren läst om problem på framförallt
ponnytävlingar. Där föräldrar och ibalnd också ryttare, bettet sig mycket illa
gentemot funktionärerna! Till och med så illa att vissa klubbar sagt att de ska sluta arrangera ponnytävlingar! SKAMLIGT! Meningen med en tävling är väl att man ska ha kul! Eller? Och inte ens på ett ponny-SM ska det väl inte vara på blodigt allvar? Nej, skärpning ponnypappor/mammor och ryttare!

Nu står då NF-Mästerskapen och Riks-utställningen för dörren. Och dessa arrangemang hade aldrig gått att genomföra utan en stor skara
fantastiska funktionärer! I år står Vetlandaortens Ryttarförening åter värd för detta häftiga evenemang! Och det känns tryggt! Där flyter på bra med proffsiga funktionärer! Och därmed inte sagt att andra arrangörer inte har gjort ett bra jobb. 2014 var första gången vi var i Laholm, och det var mycket proffsigt arrangerat!

När det på lördagen också ska vara Riks-utställning och
Engelska Ridklasser, då vet jag att ett antal medlemmar i SNF finns på plats
och roddar det hela! Samma glada gäng syns i funktionärstältet år efter år. Och det är stenkoll på allt från rosetter till protokoll! Men vi släpper gärna in
fler i tältet! Eller på någon annan plats där det behövs funktionärer. Så om du vill hjälpa till, dra dig inte för att kontakta någon i styrelsen :-).

Sedan årsmötet så har vi dessutom en ELIT-FUNKTIONÄR i
föreningen! Jan Lundvall erhöll denna titel efter lång och trogen tjänst! År ut
och år in så har han funnits med på avelsvärderingen för hingstar. Som en
riktig allt-i-allo! Och just till avelsvärdering är det lite häftigt att vara
funktionärsansvarig. Några veckor innan så skickar jag iväg ett mail till de
som brukar vara behjälpliga. Och inom några dagar så är funktionärslistan
fulltecknad! Det är fantastiskt!

Innan jul var det premiär för en stor häst-show på Friends
Arena. Hade tyvärr inte möjlighet att åka dit. Men alla jag pratade med
upphöjde SNF,s medverkan. Och den som höll ihop alla trådarna för SNF,s del var Emma Tovatt. Och trots att hon säkert var helt slutkörd efter den helgenÄ. Så har hon lovat att ställa upp ett år till!

Kan inte namnge alla här, men ni ska veta att det är ett
järngäng som jobbar för New Forest rasen i Sverige!

Men jag är också medveten om att Sverige är ett långt land,
och jag vet att det inte alltid är möjligt att ställa upp och vara funktionär.
Men det finns faktiskt något som alla kan göra!

Skriv en artikel! Bifoga några bilder! Öppna ditt e-post
program! Skriv eklund@stuternabben.se
i adressfältet! Och tryck på skicka! Klart!

Och nu, med bara några veckor kvar till vårt stora
evenemang, så vill jag be er allihop om en liten sak. Tänk på att
funktionärerna som är på plats, gör detta på sin fritid. En del har tagit semester för att kunna ställa upp. Andra har åkt långväga. Många har mer än 8 timmars arbetsdag under meetinget.

Och jag vet att det inte alltid flyter helt friktionsfritt.
För vi är ju ändå bara människor. Och dessutom blandar vi in ett stort antal
ponnyer i smeten. Saker och ting kan gå lite snett. Och det kanske inte går att
vara alla till lags. Och några kommer att vara överlyckliga och andra nedstämda under dessa dagar. Men oavsett,
SÅ LÅT OSS VARA TREVLIGA MOT VARANDRA!
Så håller vi stämningen på topp under hela helgen!

Väl mött i Vetlanda!
Cornelia Larsson

1 ti jul

Mitt sista gästblogg på SNF’s hemsida

  • Martin visar "skogshingsten" Lovelyhill High Jack

  • Ella, en av de första ridturerna på "skogsstoet" Buckland Kelly

BACK TO BASIC!

Det här blir mitt sista gästblogg på SNF’s hemsida. I alla
fall för ett tag. För det är nästan så att jag hoppas att bli tillfrågad igen i framtiden. För det har varit riktigt kul! Men nu kommer jag att lämna över stafetten till Emma Tovatt, som kommer att blogga under juli månad!

Det jag kommer att skriva om idag, är något som jag har gått
och funderat på länge, länge. Det gäller exteriör, temperament, hålbarhet, sundhet och livslängd! Tyvärr har jag inte kunnat hitta några uppgifter på detta vad gäller ponny. För Svensk Varmblodig Ridhäst (SWB) finns det två studier som
jag har hittat. Dels Lena Wallins från början av 2000-talet, samt Charlotte Wallins från 2012.
De bygger på resultat från kavlitetsbedömningar under tiden
1973-1986. Hela studien finns här:
http://stud.epsilon.slu.se/4095/1/wallin_c_120424.pdf

Om vi börjar med exteriören. Så tror jag att det är fler
uppfödare än vi, som vid försäljning fått höra:

Exteriörpoäng bryr vi oss inte om! Vi ska ha den
som tävlingshäst!

Studien visar att ett högt betyg på exteriören innebär en
lägre risk att slås ut, än för den med medelmåttliga betyg.
Betyg 6 eller lägre, innebär en kraftigt ökad risk att slås ut tidigt. Och detta gäller ju då framförallt på benen.

En intressant iakttagelse är också att hästar som får poäng
5 eller lägre på hoppningen samt de riktiga talangerna som får över 9, också löper en större risk att inte få leva så länge.
Kan förklaras med att högpoängarna går till sporten, och då löper högre risk att skadas. Lågpoängarna visade sig ha flera problem, men där det ofta var mentalitetsproblem som var avgörande för hästens livslängd.

Så var det då sundheten och hållbarheten.
På SWB är den vanligaste dödsorsaken hältor eller andra störningar i rörelseapparaten, dock ej hovproblem (55,5%).
Utan ha något belägg för det, så tror jag att det är samma sak hos ponnyer. 
På andra plats kommer olyckor (9,1%). Ofta är det unghästar som råkar ut för detta. Och inte sällan när de går på bete. Tredjeplatsen är sjukdomar i luftvägar och lungor (8,9%),
och detta är vanligast hos de äldre hästarna. Och på fjärdeplatsen kommer mag/tarmproblem (5,6%), med kolik som den vanligast orsaken.

Så kommer vi då till medellivslängden.
Och det är nog den vanligast fråga jag får av ”hästokunniga” personer: - Hur gammal kan en häst bli?

Och vi som håller på med ponnyer vet ju att det inte är en
omöjlighet att de blir 25-30 år. Och 35-40 har vi också hört talas om.
På SWB är medellivslängden 18 år hos ston och 15 år hos hingstar och valacker. Skillnaden kan förklaras med att ston som inte längre kan tävlas, istället kan användas i avel. En uppgift som jag hittat på internet (men som jag inte kan bekräfta sanningshalten i) säger att medellivslängden på halvblod i Tyskland är 7 år….
Jag hoppas att det inte stämmer!

Jag har efterlyst statistik för ponny. Om jag hittar detta,
så lovar jag att återkomma!

Världsrekordet innehas fortfarande av Old Billy, som sägs ha
blivit 62 år! Han dog 1822. För ett drygt år sedan kunde vi läsa om Shayne, som dog i mars 2013. 51 år gammal! Mitt egna New Forest-sto Sindy blev 32 år!
En ynnest att få lov att leva tillsammans med en häst så länge….

Om man då blickar framåt.
Vad kan göras för att för att få sundare och hållbarare hästar/ponnyer? Och att öka medellivslängden. Den viktigaste anledningen till att jobba hårt med detta är av djurskyddsskäl. Men givetvis också för den enskilde hästägarens ekonomi. Det är kostsamt med krassliga hästar!

Mina alldeles egna teorier bygger på att:

*Alla hästar, men framförallt unghästar ska få vara hästar!
Mycket utevistelse i kuperade hagar tillsammans med andra hästar.

*Ett bra grovfoder ska vara grunden i alla hästars
foderstater.

*Skynda långsamt när hästen ska börja utbildas/ridas in.

*Låta alla hästar få varierande arbetsuppgifter. Inte bara
trava runt på ett fyrkantspår….

*Bara avla på friska, sunda och hållbara individer.

*Utbilda ryttare, inte bara i ridning, utan även i allmän
hästkunskap.

Och kanske är det så i vissa led att prestationstänket gått ett steg för långt.
Att uppfödaren/ utbildaren har tappat en del viktiga gamla kunskaper.
Kanske måste vi backa bandet….

Och kanske behöver vi omvärdera ordet prestation? För visst är det en prestation att vara läromästare till kanske fem-sex unga ryttare, även om det bara är på Lätt C-nivå? Eller att funka (och hålla) som lektionshäst på en ridskola år ut och år in? Eller att vara familjehästen som kanske är en mycket viktig del i ett barns liv! Det finns många prestationer som inte kan värderas eller som syns i statistiken. 
Men likväl är det en prestation!

Och kanske behövs det ibland uppfödarna, att våga ta ett steg även åt sidan, och lämna de allra mest guldkantade och högpresterande härstamningarna. Och få in lite nya blodslinjer. Våga satsa på något riktigt ”out-cross”.

Mycket av detta bygger kanske mer på en magkänsla, än på vetenskap.
Men det är kanske inte fel att ibland lita på den känslan!  

Och inom vår ras har vi en fantastisk genbank (även om den på senare ur har tunnat ut något). Att kunna gå ”back to basic”. Att kunna köpa sig en ponny född på skogen.
Och med skogsponnyer i härstamningen.

Vi har de senaste åren gått på magkänslan!
Och numera går det två riktiga skogsponnyer på Idyllen!
Vad det kommer att ge… Ja, det får framtiden utvisa!

Glad sommar på er allihop!
Cornelia

 




 

24 ti jun

UPPLADDNING!

  • Martin och Fixe på "campen"

  • Team Kusin

UPPLADDNING!

Då lägger vi Midsommarhelgen bakom oss, och blickar framåt
mot nästa stora högtid! NF-MÄSTERSKAPEN!

I vår familj är det en mångårig tradition att åka på denna
tillställning. Och vi har alla trivts som fisken i vattnet, när vi varit där.
Och det är lite häftigt när man efter en lång tävlings-helg vänder hemåt… Och från baksätet hör man hur planerna smids inför nästa års tävling!

Och sedan börjar uppladdningen redan i januari.
Och nu menar jag inte bara träning av ponnyn. Det ska ju också planeras så att det primitiva livet man lever under den helgen, blir lite mer civiliserat. Varje gång vi är och handlar (oavsett vilken sorts butik det är), så hittar döttrarna fiffiga prylar och märkliga tingestar som kan vara bra att ha med sig.
Och i mataffären finns det många spännande och praktiska födoämnen (mer eller mindre fulla av E-nummer) som skulle kunna tänkas medfölja till ett meeting.

Nästa fråga är alltid .... Hur ska vi bo? Nej, hotell är inget alternativ för oss. Tjejerna vill bo så nära hästarna det bara går.
Och helst i en klunga, alla kompisar tillsammans! Det har resulterat i att det blivit nätter i tält, husvagn och…. hästtransport.
Fast det sistnämnda tror jag att jag avstår ifrån i framtiden.
Men det var ett år när alla planer gick i stöpet och det var enda lösningen. Allt för att få vara med på NF-Mästerskapen!

För vår del är ju nu denna tävling inte bara en tävling.
Det är också lite av en släktträff! Min syster och hennes döttrar (inkl ”extrabarn”) delar vår kärlek till detta! Mycket praktiskt!
Förra året myntades begreppet ”Team Kusin”. I vinter har det jobbats hårt på att ta fram ”tröjor och dekaler” . Så på årets tävling kommer det på långt håll att synas vilka som är släkt med varandra.  Men en nackdel
med att ”halva släkten” är involverad…. Ingen av oss kan gå på släkt-kalaset den 4 juli….    

För att inte slita för mycket på mamma/dotter relationen under denna intensiva helg, så har jag och min syster hittat den perfekta lösningen på problemet. Hon säger till mina barn, och jag säger till hennes barn. Och utöver detta försöker vi bara att njuta! Av varandras sällskap, av alla underbara New Forest-ponnyer och sist men inte minst… Av alla kulinariska
upplevelser som vi kan frambringa på grill och i mikrovågsugn.  

Men när det nu bara är en dryg vecka kvar, då blir det mer och mer intensivt. Vojlockar och täcken ska tvättas. Sadelskåpet ska börja packas. Hästfoder ska ner i hinkar och säckar. Och mitt upp i detta är det säkert någon som kommer på att ridbyxorna är urvuxna eller att stövlarna håller
på att gå sönder. Och jag tror bestämt att någon i familjen också behöver börja plugga in ett dressyrprogram.

Själv kommer jag att ladda upp med en stor portion tålamod,
en rejäl påse lösgodis (mest sura godisar) och myggmedel!

Och jag verkligen längtar efter att få träffa alla
likasinnade!

Vi ses i Laholm!
Cela

 

16 jun

FÅR MAN NÅGON GULDKLOCKA!?!

FÅR MAN NÅGON
GULDKLOCKA!?!

Det är i dagarna 25 år sedan som mitt första föl kom till världen.
Och därmed min premiär som New Forest-uppfödare.

När man jobbat på samma arbetsplats i 25 år, brukar man få en guldklocka. Vem kommer med guldklocka till en ponnyuppfödare?
Troligen ingen…. Och det är heller inget man förväntar sig. Mem håll med om att det hade varit häftigt J!

Hur som helst. Jag ska ju inte klaga. Det har varit 25
fantastiska år.

Min allra första uppfödning var kanske inte den mest välplanerade.
Men jag valde i alla fall hingst med hjärtat. Flera år tidigare hade jag förälskat mig i  Miclas Micade RNF 76.
Utan att ens ha träffat honom. Han hade varit omslagspojke på ”Min
Hästs” julalbum. Och den bilden har för alltid etsat sig fast på min näthinna.
Har i vuxen ålder sökt med ljus och lykta efter detta julalbum…
Det var jutrots allt startskottet!

Så, när mitt sto Sindy hade skadat sig (en rejäl sårskada),
och min 18-årsdag närmade sig, bestämde jag mig för att betäcka henne.
Resultatet blev ett gult hingstföl. Min morfar tyckte absolut inte att det var
någon grann färg på en häst. Men i mina ögon var han det finaste som fanns.
Han fick det fantastiska namnet Mickes Miracel ;-). Vi åkte på SNF’s utställning i Båstad – och han blev Bästa Föl!!!

Efter detta var jag fast – på riktigt. Samma sommar åkte jag
till Magnhild och Göte Persson i Lövestad, och betäckte med deras hingst Kastor RNF 43, men tyvärr blev Sindy inte dräktig. Men besöket där ledde ändå till något som påverkat mitt liv drastiskt. Något år senare ringde Magnhild, som då var med i valberedningen, och undrade om jag kunde tänka mig att vara med i SNF’s styrelse. Och vid årsmötet 1992 blev jag invald.
Och där har jag liksom blivit kvar sedan dess….

I styrelsen satt också min blivande make (som även han började 1989 med sin uppfödning av NF). 1996 slog vi oss samman.
Jag flyttade med mina ponnyer till Västergötland. 
Sedan dess har det rullat på. Över 70 föl har sett dagens ljus hos oss.

Och två fantastiska döttrar har vi också fått, som delar vårt hästintresse! 

Sedan 2001 är vi bosatta i Skåne. Och på gården Bergsro finns idag hästar, hundar, katter, höns, ankor, kaniner, får och vår berömda get Sissi.

Efter en resa till New Forest 2009 kände vi att det var dags för en ”nystart”, med lite nytt blod.
Vid ett besök på Burley-stuteriet förälskade jag mig i 2-åriga stoet Burley Rain. Men det dröjde till våren, innan vi blev färdiga till att köpa henne!
Hon var då dräktig med Long Copse Elton. Och efter det har det blivit två ston till som köpts från England.
Buckland Kelly och Willoway Glistening Gold.

I skrivande stund har jag just varit ute och klappat om det senaste tillskottet i vår flock. Han kom för några dagar sedan.
Med lastbil från England. Vi kommer att presentera honom på Idyllens 25-års jubileum den 22 juni kl.15. J! 

Smolket i bägaren då…. Vi har i år bara betäckt två ston.
Vi skulle kunna betäcka 5-6 st, i våra ögon, riktigt bra ston. Men som många andra uppfödare, så har vi alldeles för många osålda ponnyer.
Så vi vågar inte betäcka fler. Man ska ju ha plats till dom….
Och stallet är nu fullt av ponnyer.

Men nu blickar vi framåt. Och jag hoppas att barnkullarna bli större och att efterfrågan på bra, svenskfödda ponnyer ska öka.
Och jag vill ge en stor eloge till alla er uppfödare ute i landet som fortsätter kämpa på, för att förse Sverige med fantastiska ponnyer!
Vi är ju ett segt släkte!
Och vem vet, jag kanske håller på i 25 år till! Och då kanske man kan få en
guldklocka?!?

På återhörande!
Cornelia

 

8 jun

DETTA ÄR HISTORISKT!

Se fler bilder i bildspelet: Blogg

DETTA ÄR HISTORISKT!

Första
blogginlägget någonsin i SNF’s historia. Och absolut första gången jag skriver en blogg!

Och jag
tänkte faktiskt fortsätt att knyta an till historia. Förra helgen var det SM i Tornerspel på Hovdala slott, som ligger strax utanför Hässleholm.
Det var tredje året på rad som det går där, och också tredje året på rad som jag sitter bänkad där… och njuter!

Några New Forest-ponnyer
fanns inte med i deltagarlistan. Och det är i och för sig inte
så märkligt, eftersom det i reglerna står att hästen måste vara över 148 cm.
Och visst finns det övervuxna NF, så någon gång i framtiden kan det kanske dyka upp en sådan även bland riddarna. För jag tror absolut att de skulle lämpa sig för ändamålet! En svenskfödd Connemara fanns dock med i startfältet,
Vanessa Broderick, ett sto som framlevde en tid på Idyllens Stuteri för utbildning inför 3-årstest (hon har passerat ponnygränsen). Men vi hejade på henne av ännu en anledning… Barnens kusin Julia gjorde sin SM-debut i helgen!

Vad har då
riddare och tornerspel med New Forest att göra? Jag gick och grunnade på det ett tag.
Och så, hittade jag kopplingarna!

Det här
evenemanget var faktiskt inte så långt ifrån ett besök på Breed-Showen i England (deras motsvarighet till vårt Riks, fast 10 gånger större, minst…).
Det är människor som går ”all-in” i det dom gör.
Och hästen står i fokus!
   
båda tillställningarna
är det en strikt klädkod – fast den skiljer sig markant åt.
Riddarna försöker få till allting så autentiskt det går, med brynjor,
hjälmar, standar och vapen.  
På Breed-showen är det tweed-kavajerna som regerar!
Så himla snyggt.

Och alltid huvudbonad på. Och ett kort skinnklätt spö, helt utan flärpar och handtag.
      
Enkelheten
i ridningen. Första gången jag tittade på riddarspel, så trodde jag att det mest var ett gäng ungar killar som flängde fram i full galopp. Men snacka om kontroll! Och otroligt välridna hästar.
Här är det mycket sits och lite hand!
Och samma sak syns i ridklasserna. Det ser så himla enkelt ut. Inget sågande här inte.
Och harmoniska hästar som trivs med sin arbetsuppgift!

Sammanhållningen.
På båda ställen så andas det något familjärt. Man är konkurrenter inne på banan, men bundis och tjenis när tävlingen är över.
Och man stöttar varandra och hjälps åt där det behövs.
Och sann ridderlighet fick vi bevis på i den ena lagtävlingen.
En häst blev halt under tävlingsmomentet, och fick utgå. Då ryckte en riddare från ett annat lag in (som för tillfället var tävlingsledig), och stöttade upp, så att klassen kunde slutföras.
     
Stoltheten
över sina hästar. Den går inte att ta miste på, varken På Hovdala eller i New Forest.
Och glädjen som ryttaren/handlern visar när det gått bra.

Sen har jag en högst personlig koppling också…..
1982 var året då jag fick min första New Forest, och det var väl också då som jag så sakta började anglofieras.
1982 var också året då filmatiseringen av Walters Scotts roman Ivanhoe, visades första gången på TV.   
Och sedan dess är jag fast!
Både i medeltiden och i New Forest…….

På återhörande – i framtiden!

Cornelia Larsson

HOVDALA V.S. NEW FOREST

 

MÅNADENS GÄST-BLOGGARE
Ett nytt inslag på SNF’s hemsida blir ”Månadens Gästbloggare”. Det är tänkt som en stafett!
Man bloggar under en månad (ca 1 inlägg/vecka, fler är tillåtna!), och sedan tillfrågar man en ny person som tar över! Viktigt att man får ett JA från nästa person, så att stafetten inte bryts!
Ämnet man bloggar om ska på något sätt ha anknytning till NF-ponnyerna! Bilder som anknyter till blogginlägget är ett stort plus!