Du är här:Start > Blogg

22 aug måndag

När två New Forestponnyer och två tjejer...........

När två New
Forestponnyer och två tjejer av samma skrot och korn träffar varandra

Efter fyra och ett halvt års uppstallning för Rindi på en
ridklubb utanför Umeå kände vi i fjol höst att det var dags för en förändring.
Vi bytte både stall och klubb och med facit i hand var det väldigt tur. Numera bor Rindi på Hippologum i Umeå där Umeå Ryttarförening huserar. Vid Hippologum bor 67 privatuppstallade hästar och det finns plats för cirka 45-50 ridskolehästar så det är en stor anläggning. När vi flyttade in i november 2015 trodde jag att det skulle vara betydligt mer liv och rörelse än vad det är, det
är i själva verket ganska lugnt och jag tror det beror på att stallarna är så
finurligt byggd i olika skepp så man rör sig mest där man har sin häst. Jag
tror Rindi trivs lika bra på anläggningen som vi människor gör, ponnyn är lugn
och kan ofta vila och slumra i sin box utan att bli störd.

När vi flyttade till Hippologum visste jag ju inte att det
bara skulle vara en tidsfråga innan äldsta dottern Minette skulle sluta med
hästar vilket hon gjorde strax efter årsskiftet 2016 och då klev Caroline då 12 år in på arenan och började ta ett stort ansvar för Rindi vad gäller skötsel och ridning.

Våren gick och Carro red och tränade Rindi självständigt med
lite överinseende från sin storasyster då och då. Om jag minns rätt så var det i april som vi kände att det var dags att börja träna hoppning för hopptränare efter problem med en muskel på Rindi under hösten 2015 som mest troligt orsakats av en sadel som inte passade henne ordentligt. Nu var muskeln åtgärdad och Rindi ordentligt rehabiliterad och sadeln bytt och när vi började fundera på hoppträna igen hade vi så tur att det var bara att börja i en grupp som inte redan var full. I och med detta så lossnade det ordentligt med kamrater i stallet för Carolines del. Vi hann bara dyka upp utanför manegen till den första hoppträningen innan några andra små ponnytjejer välkomnade oss till hoppträningsgruppen och de tyckte det var så roligt att vi skulle börja. Hur glad i hjärtat blir man inte som mamma då?

Det visade sig att i denna hoppgrupp fanns redan en tjej,
Wilma, som är i Carros ålder och inte nog med detta! Wilma har också en New Forest ponny som heter Golden Eye e: Firfod Jetset u: Miss Moneypenny ue: Willoway. Det tog inte lång stund förrän tjejerna blivit
riktigt goda vänner och även New Forest ponnyerna. I vår och på försommaren har det varit en massa stallhäng och ridturer och tjejerna har även umgåtts utanför stallet. Caroline och Wilma pratar om New Forest Ponny SM och hur roligt är det inte att vara dels jämnårig och ha New Forest ponnyer, rida i samma hoppgrupp och stå uppstallad på samma anläggning och kanske kanske nu också sträva mot samma mål? Visst skulle det vara roligt att någon gång åka på New Forest Ponny SM och vi i team Backman tänker göra ett seriöst försök att ta oss iväg ändå från Umeå något år. Jag har sagt att i så fall måste Rindi gå minst LA dressyr och gärna LB hoppning innan vi gör en så lång resa men vi har ju tid på oss att träna för att nå våra mål då Caroline är 13 år och har flera år kvar på ponny.

Målet när Caroline började hoppträna i vår var dels att komma in i gruppen med nya kompisar och att i höst vara tillbaka på LD nivå. Redan i somras i juni infriades tävlingsmålet då Carro och Rindi hoppade LD + 5 med en andraplats. I juli åkte vi iväg och hoppade LD och LC på ett klart godkänt sätt och jag hoppas det fortsätter framåt nu. I höst väntar åter hårt jobb och seriös planering med både hopp- och dressyrträningar för att Caroline och Rindi ska kunna utvecklas tillsammans. Framför allt hoppas jag att både ryttarinna och ponny får vara friska Ä det är viktigast av allt.

Till detta inlägg bifogar jag bilder av Caroline, Wilma, Rindi och Prinsen och jag hoppas ni kommer att träffa kvartetten på New Forest Ponny SM om ett eller två år.

Kategorier

Ulrika Backman

12 aug fredag

Hej alla som gillar New Forest ponnyer!

Hej alla som gillar New Forest ponnyer!

Jag heter Ulrika Backman och är 47 år gammal och jag bor i
Umeå med yngsta dottern Caroline som är 13 år.
Minette 20 år har precis flyttat hemifrån och slutat med hästar till lillasysters
stora glädje som nu tagit över familjens New Forest ponny Magic Blue Rindi.
Rindi är e: Dart Light och u: Fredriksbergs Ran ue: Fredriksbergs Kavat.
Rindi är född och uppvuxen på Gotland hos Marianne Gustafsson
som föder upp New Forest ponnyer där alla heter Magic Blue.
Rindi betyder murgröna på Gotländska och är Gotlands landskapsblomma.
Det finns ett apotek, ett energibolag, en restaurang och en studenkår på Gotland
som heter Rindi. Vidare finns fem kvinnor i Sverige som har tilltalsnamnet Rindi.
Och en New Forestponny som numera bor i Umeå!

I mina tidigare dagar har jag liksom många andra ridit på ridskola och parallellt
med detta sprungit i stallen i byn där jag växte upp,
Degernäs en mil utanför Umeå. Ganska snart kom jag i kontakt med travet då jag
blev skötare till en nordsvensk travhäst som hette Månbesta. I stallet föddes
också föl och det är nog därifrån jag blivit intresserad av stammar på hästar.
När barnen blev lite äldre och vi skulle köpa ponny blev det först en
islandshäst eftersom jag själv hade det som tonåring men det var inte vad vår
familj behövde så islandshästen såldes och en före detta ridkskoleponny köptes
in och hon hade i alla fall en pappa som var New Forest. När den ponnyn blev
arton år tyckte vi att hon skulle få gå i pension och det var dags för
ponnybyte.

Min tanke var hela tiden att köpa en svenskfödd ponny med
historik, det vill säga att jag ville veta exakt vart den varit och vad den
gjort tidigare. Det skulle vara ett sto (med tanke på framtida avel) relativt
ung och jag var tidigt inne på renrasig New Forest ponny då jag gillar rasen.
En mångsidig ponny med fin exteriör och en fint lynne. Är det inte fantastiskt
att precis våren 2011 när vi skulle byta ponny så var Rindi till salu och hon
fanns drygt en mil söder om Umeå!

Det visade sig att Rindi kommit till Norrland direkt från
uppfödaren Marianne Gustafsson våren 2010 och när Rindi blev till salu hade hon
under sitt första år i Norrland blivit inriden och startad några
hopptävlingar. När vi första gången en
solig majdag mötte Rindi var hon nyss fyllda sju år, snäll och väldigt känslig.


Den där dagen på första provridningen tänkte jag att Ä"Den
här ponnyn blir det inte" men efter tre provridningar var Minette besluten om
att köpa henne. Jag trodde det skulle bli för svårt för oss med en så outbildad
ponny men mamman i familjen som hade henne till salu sa: -"Minette har haft en
läromästare, nu behöver hon en utmaning".
Och visst blev det en utmaning och en ordentlig sådan. Rindi var inriden
sen ett år tillbaka men inte särskilt utbildad och lägg därtill en oerhört
känslig ponny så har vi Rindi i ett nötskal. Bland annat gick hon och slängde
konstant med huvudet och jag trodde det berodde på vargtänderna. Det var det
inte. Trots att vi lät avlägsna dessa ett par veckor efter köpet slutade inte
Rindi slänga med huvudet. Det tog år innan det gick bort, eller visst kan hon
slänga med huvudet när hon blir otålig idag också men det är inte alls på samma
nivå. Det tog ett bra tag innan Rindi sänkte garden och tog oss till sig. Hon
var snäll men lite på sin kant och jag minns en dag i maj året efter vi köpte
henne och hon gnäggade till oss när vi kom till stallet. Då hade hon liksom
accepterat oss och släppt oss nära in på livet.

Rindi visade sig vara en väldigt snäll ponny utöver att hon
är så känslig. Aldrig har hon skenat, stegrat eller bockat och jag behöver inte
vara orolig när barnen är ute och rider då Rindi sköter sig och går fram överallt.
Minette har lagt ner ett jättejobb på Rindis utbildning och det är några
dressyrtränare vi slitit ut under årens lopp.
Innan Minette slutade rida för ett halvår sedan hann hon och Rindi
tävla upp till LB med vinster och placeringar i dressyr och placering i LB
hoppning. I fjol när Minette och Rindi gjorde sin näst sista tävling i dressyr
fick dom 66 % i LB. Rindi är långt mer utbildad än LB i dressyr och jag hoppas
Caroline kan komma vidare där då Rindi har ett oerhört fint steg och jag tror
ekipaget kan komma längre i dressyr än hoppning där Rindi fegar på högre höjder
men vi får se vad Caroline kan åstadkomma med Rindi med mer träning.

I fjol tog sig Minette och Rindi till finalen i dressyr av Agria Pony Trophy som för
oss i Norrland reds i Östersund. Det är den längsta resa vi gjort då vi lagt oss
på en nivå i tävlandet som inte innebär att åka jättelångt dels på grund av att
vi inte kommit till högre klasser och ekonomin.
Vi har dock en dröm och det är att Caroline och Rindi ska komma iväg på
New Forest ponny SM 2017 eller 2018. Ska vi åka från Umeå till Vetlanda
eller vart det nu går så måste ekipaget upp på LA i dressyr i alla fall.

Om jag återgår till Agria Pony Trophy finalerna i fjol så var det två Magic Blue ponnyer
från Marianne Gustafssons uppfödning som var i final vilket jag tycker var väldigt roligt.
Förutom Rindi var det Magic Blue Bercilak som ägs och rids av Emilia Rönnkvist
som red sin final hos Vetlandaorten.
Om jag minns rätt var båda Magic Blue ponnyerna tvåa i finalerna.
En av bilderna i inlägget är på just Minette och Emilia som vi träffat en gång.

Även om Rindi är en tävlingsponny och har tävlat frekvent under alla år vi haft henne
så är Rindi framför allt en kär familjemedlem som kommer stanna hos oss hela livet.
Trots att jag hållit på med hästar många år och haft en hel del egna genom livet finns
ingen häst som gått till mitt hjärta som Rindi gjort.
En mycket speciell ponny, godheten själv och så älskad.
När Carro faller för åldersstrecket är planen att ta föl men vi får se vad som händer.

Jag återkommer under augusti månad med fler inlägg,
hälsningar // Ulrika

Kategorier

Ulrika Backman

19 jul tisdag

Alexandra Stenlunds blogginlägg

Jag heter Alexandra Stenlund och ska blogga här under juli månad.
Jag är 20 år och har ridit och haft hand om olika New Forest-ponnyer i 10 år
nu! Jag tänkte berätta lite om de ponnyer jag haft under åren och visa
hur olika resor man kan ha med dessa fantastiska New forest-ponnyer.
Min första foderponny som jag hade när jag var 10 år hette Zindie och
var den ponnyn som lärde mig alla grunder i ridning och skötsel. Men det
var också i kombination med henne och att de människorna omkring var
intresserade av avel, som gjorde att jag fastnade för New Forestar och
intresserade mig för stamtavlor och utställningar.
När jag var 12 år köpte mina föräldrar en egen ponny till mig, en
treåring som hette Moonlight Shadow (e: Grythöjdens Eldorado RNF 140,
ue: Hiawatha RNF 30). Henne red jag in och utbildade tillsammans med min
syster Caroline. Utan hennes hjälp hade det aldrig gått, hon är min
mentor, kompis och största stöd. Mona, som hon kallades, hade jag i två
år. Vi gjorde allt det där man ska göra med sin första ponny: badade i
sjön, galopperade på ängarna, promenerade i skogen, hoppade 50 cm på
Clear Round och ryktade i timmar. Även om hon var bebis när jag fick
henne och första tiden bara handlade om att vänja sig vid sadel och
utbildas, hann vi med mycket roligt. Första gången jag satt på henne var
det barbacka i repgrimma och jag var alltid så trygg med henne. Den
snällaste unghästen jag någonsin grejat med och en ponny som alltid
kommer ligga mig varmt om hjärtat.

22 maj söndag

Wilma och Dilba

Hej!

Mitt namn är Wilma
Johansson och jag är snart 15 år gammal.

För det första vill jag bara säga att det ska
bli grymt kul att blogga här månaden ut och att jag innerst inne hoppas att ni tycker att det ska bli intressant att läsa det jag har att skriva om.

Jag tänker att detta inlägget ska bli ett lära-känna-mig-inlägg och därefter kommer de andra inläggen att handla om ridpass och tävlingar. Hoppas ni kommer gilla mitt upplägg och mina inlägg!

Precis som jag skrev innan så heter jag Wilma. Jag bor tillsammans med min familj i staden Varberg, där jag är både född och uppväxt.

Vi bor inte på någon hästgård, men jag hade mer än gärna velat göra det!

Min ponny heter Stackarps Dilba och hon är en D-ponny. Hon fyllde 6 år den 8 maj, men är mer som en 5 åring i utbildningen då hon inte blev inriden förrän 4 års ålder. Hennes mamma heter Stackarps Diona RNF 1927, hennes pappa Hoppenhofs Jop RNF 180 och hennes morfar Peregrin RNF 66; Dilba är alltså en renrasig New Forest.

Mitt hästintresse har jag haft hela livet. Jag har aldrig känt att jag har velat sluta rida eller sluta hålla på med hästar, utan jag har alltid varit intresserad och vilja lära mig mer. Jag tycker att det är minst lika kul att rida som att bara vara i stallet och göra alla stallsysslor.

Jag är intresserad av både hoppning och dressyr, så därför har jag tävlat både och. Före jag köpte Dilba red jag på ridskola i ca. 8år.

På ridskolan hade jag olika hästar jag tog hand om, men det var en speciell ponny som endast jag tränade och tävlade i nästan 3 år. Han heter Strätes Ramson och är också en New Forest.
När jag började rida honom så var han 19 år och en riktig läromästare. Han hade gått fälttävlans SM, höga klasser i dressyr och hoppat i princip det högsta man kunde på ponny, så därför var han en väldigt erfaren herre i sina bästa år.

Dock var Ramson väldigt känslig för ljud och prisutdelningar, vilket gjorde att jag inte fick tävla honom i början av vår resa tillsammans. Vi tränade mycket, i både hoppning och dressyr, och snart var vi faktiskt ute på tävlingsbanorna. Jag skulle säga att det aldrig gick speciellt dåligt för oss i tävlingssammanhang, utan vi plockade rosett efter rosett. Vi vann bl.a. division III hoppning och många dressyrtävlingar i både LC:1 och LB:1. Vi vann också distriktsmästerskapen i både hoppning och dressyr för ridskoleponny i Halland. Han var min bästa vän och är det fortfarande, trots att jag inte har träffat honom på väldigt länge.
Idag är han pensionär som lever livet och rids då och då.

Efter att jag slutade rida Ramson sommaren år 2013 köpte jag alltså Dilba. Eftersom jag var så fäst vid Ramson så föll valet självklart på att köpa en egen New Forest. Då jag tävlade både hoppning och dressyr ville jag ha en ponny som kunde göra både och eftersom jag ännu inte hade bestämt vilket gren jag ville satsa mest på. Ramson var ju en C-ponny och anledningen till att jag sluta rida honom var just därför, han var för liten helt enkelt.

Jag kände mig inte klar på ponny, så valet föll därför på att köpa en D-ponny. Ramson var en riktigt läromästare för mig som lärde mig allting jag kan idag, så därför ville jag utmana mig själv litegrann genom att köpa en helt outbildad unghäst. Jag kollade runt på Hästnet i princip varje dag, men hittade aldrig den där speciella ponnyn som jag verkligen ville ha. Till slut fick jag ett tips på Facebook om två ungponnyer som endast var inridna i ca 3 månader.

Vi bestämde oss för att åka och provrida, och det slutade med att vi köpte Dilba! Jag provred som sagt en annan också, Stackarps Delphi heter hon, men hon var ganska mycket mindre och nättare än Dilba och eftersom jag var ganska lång så ville jag ha en större och mer viktbärande ponny. Dilba är inte så hög i manken (144cm) men hon är som sagt ganska viktbärande och det passar mig perfekt.

Så, varför valde jag att köpa en helt outbildad ungponny förutom att jag ville ha en utmaning?
Egentligen så är det ett ganska svårt ämne då jag faktiskt inte riktigt vet hur
jag tänkte just i stunden. Att köpa en grön ungponny är en chansning, antingen kommer resultatet bli jätte bra eller så blir det katastrof. Dilba hade ju inte visat att hon kunde någonting när vi köpte henne, men då valde jag att kolla på kvalitetsbedömningen som hon hade varit med på. Hon hade fått 9:a på exteriören, 9:a på traven och 8:a på skritten, vilket säger sig självt att hade väldigt bra gångarter och det tycker jag personligen är viktigt, speciellt i dressyren. När vi var och provred så testade vi också att löshoppa henne och där visade hon väldigt fina språng. Jag fick också testa att rida ut, vilket jag tycker är en otroligt bra möjlighet att göra om man kan eftersom man då får se hur hästen beter sig utanför paddocken/ridhuset. Dilba var, och är, väldigt snäll i hanteringen vilket jag också tycker är viktigt så att man faktiskt kan hantera hästen vid sidan om ridningen. Så ja, jag valde att chansa och om jag får säga det själv så tycker jag att jag gjorde rätt i det då det har gått väldigt bra hittills.

Detta var ett
lära-känna-mig-inlägg, nästa kommer handla om vår resa tillsammans, från dagen jag köpte henne fram till idag. På återseende! :)

Bilder:

Strätes Ramson

1:a bild: Vinst Div III
hoppning

2:a bild: LC Hoppning

3:dje bild: Bästisar <3

4:de bild: Vinst
distriktsmästerskapen

27 aug torsdag

New Forest på 50-talet

Se fler bilder i bildspelet: Gamla hingstar

New Forest på 50 tallet .

Jeg vokst opp i Scotland på 50 tallet hvor bruk av hest og ponni var en naturlig del av barndommen på landet. Vår lokal tunghest rase var Clydesdale som ble fortsatt
brukt på gårdene ved siden av en Fergusson ,Fordson eller Massey-Harris. I
nærmiljøet fantes engelsk fullblod ,Irske jakthester ( gjerne kjøpt fra
dealeren Jack Bamber ) Irske sprangponnier av aller farger og typer (god til
jakt men ustopperlig for en 11-12 åring ! )show ponnier , trauste Highland
Ponies , speedy Shetland, noen Fell og Welsh Mountain ,vakre Connemara ,som ville ha vunnet på Clifden også nå ,Fjordhest og JA NEW FOREST i alle farger, fasonger og størrelser !

Det var virkelig ingen diskriminering i det hele tatt og alle var velkommen og verdsatt .De deltok i konkurranser ,Pony Club aktiviteter ,på revejakt eller bare på lange sommerturer på små veiene i distriktet. Ponniene var en naturlig del av vår barndom og vår egen utvikling.

Vi fikk ridetimer i nabo byen Ayr under den strenge undervisning av Miss Murdoch som hadde selv blitt undervist av en cavalerist eller to. Det var her at jeg traff min første New Forest, en mild fuks hoppe ,lett i munn og helt uproblematisk. Hun het Nugger og i ettertiden skjønner jeg at
hun var lett bygd og hadde et araber preg. Det rare er at etter over 60 år så
står visse hester helt klar i minne ! Det som er interessant er at på den tiden
var det ganske så tilfeldig avl i The Forest men at bruken hadde alltid vært
viktig. Jeg snakket lenge med Dionnis McNair da jeg dømte på New Forest Show i fjor og hun fortalte at allerede på den tiden var hun meget opptatt av
ponnienes utvikling som konkurranse pony og skjønte selvsagt at visse
egenskaper måte bevares og andre egenskaper forbedres.
Vi kjente New Foresten som en sunn ponni som var ikke alltid så vakker ,med noe kort hals og hellende kryss. Disse ting så vi som et
faktum ikke som kritikk og ingen snakket om det!

Frosty var en blåskimmel hoppe med et ganske greit preg.Hun tilhørte en venninde av meg . Hun var snill som dagen var lang men var litt treg i mine øyner som var mer vant til gale Irske ponnier som var spennende til tusen men ingen ville innrømme at vi var til tider LIVENDE REDDE. Kanskje noe midt i mellom ville ha vært best?
Som Lucky en strålende ,rasetypisk New Forest som var lys brun ,sjarmerende og lett håndterlig. Hun vant the Pony Club Championships midt på 50 tallet med sin ungrytter Ian Tulloch. Hun ville være verdsatt i dag som en rasetypisk feminin hoppe med meget gode bruksegenskaper. Hun var ikke av det største ,136 kanskje og velbygd. Etter en ridetur på strendene ved Troon skrev jeg dette .

Sun wind and sea on an april morning

The bay mare moving under,

Small hooves sink into the yellow and white of the soft sand

And spring past razor sharp grasses to the firm by the furtive tide.

A snort and a wild leap sideways as a white wave curves in.

A wildness enters horse and rider alone on the edge of the sea with the wind.

Susan Hellum

Kategorier

Susan Hellum

5 aug onsdag

ÅRETS TREVLIGASTE TÄVLING!

ÅRETS TREVLIGASTE TÄVLING!

Vi har nu lagt årets trevligaste tävling bakom oss. Och jag
menar givetvis NF-Mästerskapen! Har svårt att tänka mig en sommar utan detta!

Och anledningen till att detta är årets trevligast tävlingÄ.
Ja det kan vi tacka arrangörer, funktionärer, tävlande, föräldrar, publik m.fl.
för!
I år var det åter igen Vetlanda som var värd, och
tävlingarna genomfördes på ett proffsigt sätt!

När man nu blickar bakåt, så vill man gärna göra en liten
summering. Och jag har valt att summera det ur en uppfödares perspektiv. Förutan uppfödare, så hade vi inte kunnat genomföra denna fantastiska tävling!

När man läser igenom resultatlistorna, så är det faktiskt
ingen slump vilka ponnyer det är som ligger i topp. Det ligger ett gediget
kunnande och intresse bakom den fölunge som föds, sköts om, utfodras, utbildas och till sist placeras hos en duktig ryttare. Det som uppfödaren faktiskt har svårast att påverka, är det sistnämnda. Alltså vilken ryttare som får äran att förvalta och vidareutbilda råmaterialet.

Och om du tror att uppfödarens arbete börjar först sedan
fölet är fött, då har du fel. Det föregås av många timmars studerande av
stamböcker och resultat. Både vad det gäller stoet och den tilltänkta hingsten (och deras släktingar). Idag är det ju ganska enkelt i och med Blå Basen och Tävlingsdatabasen. Men själv sitter jag gärna i soffan och plockar fram någon av alla "biblar" (stamböcker), som står i bokhylla på armlängds avstånd. Det är hyllmetrar med både engelska och svenska
stamböcker! Den äldsta som vi äger är "The National Pony Studbook" från
1925-1927!
Det är helt enkelt IDEL ÄDEL AVEL!

En stor del av charmen med NF-Mästerskapen (när man är
inbiten avelsnörd), är ju faktiskt ALLA ponnyerna har känd härstamning. Vilket verkligen inte är fallet på en "vanlig" ponnytävling. Eftersom även SM i dressyr, fälttävlan och hoppning har avgjorts de senaste veckorna, så har jag roat mig med att se hur det såg ut i toppen på dessa tävlingar. Och som känd härstamning, så har jag i detta fallet räknat de som har både mor och far i passet (även om dessa inte är stambokförda).

Dressyr-SM gick i Gävle, samma helg som NF-Mästerskapen. I de olika
kategorierna och grupperna delades det ut 15 medaljer. Och extra stolta är vi givetvis över bronsmedaljen som STACKARPS PEERON hade med sig därifrån!

Känd härstamning: 13 st (och av dessa var 8 svenskfödda)
Okänd härstamning: 2 st (båda importerade)

Samma helg, fast i Flyinge gick Fälttävlans-SM. Här är det ju bara en
uppdelning i grupp 1 och 2 (och i grupp 2 var det endast tre startande). Men
jag har räknat med sex medaljörer.

Vinnarna i båda grupperna var svenskfödda, den ena var ju vår egen
stolthet DIMMANS EROS, och den andra en connemara-ponny.

Så totalt:

Känd härstamning: 4 st (alla svenskfödda)
Okänd härstamning: 2 st (båda importer)

Hopp-SM gick helgen efter i Sundbyholm. Totalt i hästförteckningen
hittar jag 15 st NF-ponnyer (av totalt drygt 300 ponnyer), och det var för
helgens alla tävlingsklasser. Om vi jämför med dressyren, så såg det ut så här i hoppningen:

Känd härstamning: 6 st (av dessa 1! Svenskfödd)

Okänd härstamning: 9 st
(samtliga importer)

En tanke som ofta slår migÄ Är det verkligen okänd
härstamning? En del är otroligt fina ponnyer som jag inte tror har kommit till
av en slumpÄ. Men varför förvandlas de i så fall till okända? Alla hästar borde väl egentligen ha en känd uppfödare och en känd moder? Att fadern kan vara okändÄ ja det är ju faktiskt sådant som kan hända (även i de finaste familjer ;-) ).
Det som också är lite anmärkningsvärt att det finns så otroligt många hopp-ponnyer med ett visst prefix, som i stort sett alltid har okänd härstamning. Var kommer alla dessa ifrån? Och lite märkligtÄ att en av dessa som var med på SM hade okänd härstamning med
känd uppfödare! Någon som vill spekulera i hur det kan bli så?

Och har vi så liten ponnyavel i Sverige, att vi inte kan
försörja våra ryttare med bra ponnyer? Jo, så är det nog. Och med de senaste årens låga betäckningssiffror, så lär nog tyvärr importen av ponnyer hålla i sig. Men visst skulle vi kunna vara i stort sett självförsörjandeÄ. Eller?

Sen är ju inte all import av ondo. Mycket fina avelsdjur
hjälper till att föra aveln framåt. Men även importerade tävlingsponnyer kan
vara bra för aveln. Dels genom att dessa ponnyer kanske så småningom sätts i avel efter avslutad tävlingskarriär. Men också de tävlings-importer som har känd härstamning, genom dessa kan uppfödarna studera vilka blodslinjer det är som ger framgång! Och kanske utifrån det importera nya avelsdjur.

Och nästa fråga som jag ställer mig är hur det kan komma sig
att när ryttarna kommer upp på stor häst, ja då helt plötsligt är härstamningen viktig?!? Jag har kollat igenom andelen
med okänd härstamning på häst kontra ponny. Helt enkelt kollat bland de hundra högsta championts-poängen fram till dags datum (med undantag för
ponny-fälttävlan). På ponny har jag för enkelheten slagit ihop alla kategorier.
Och så här ser det ut, andel med okänd härtsamning:

Hoppning
Häst 0 st / Ponny 55 st

Dressyr
Häst 0 st / Ponny 10 st

Fälttävlan
Häst 4 st / Ponny 9 st (bland de 36 ponnyer som tagit några poäng)

Är det "fräckt" att rida en importerad ponny utan stamtavla? Eller vad är det som gör att det är så stor skillnad på häst/ponny?

Till NF-Mästerskapen tog SNF fram en lite broschyr som handlar
om avel. Hoppas du fick med dej ett exemplar hem! Vi hoppas verkligen att den ska inspirera ponnyägare till att bli nya uppfödare! För det är något av det absolut mest fantastiska man kan vara med om! Att se ett föl födas, växa upp och utvecklas till en vuxen ponny! Som någon kommer att ha mycket glädje utav
under många år!

5 jul söndag

FUNKTIONÄR – KAN VARA BÅDE HIMMEL OCH HELVETE!

FUNKTIONÄR Ä KAN VARA BÅDE HIMMEL OCH HELVETE!

För ett drygt år sedan så startade vi upp månadens gästblogg
här på SNF,s hemsida. Och för min egen del, tycker jag att det varit
fantastiskt kul att få läsa dessa bloggar! Tyvärr har den kommit av sig lite,
och trots efterlysning av ny bloggare, så har det ännu inte varit någon som
anmält sig frivilligt. Så jag tar saken i egna händer, och helt självsvåldigt
så skriver jag ett inlägg.

Och osökt kommer jag in på det där med ideellt arbete. I
över 20 år har jag suttit med i SNF,s styrelse (inget årsmöte har ännu inte
bestämt sig för att rösta bort migÄ.:-). Och förutom detta så har jag engagerat
mig i ett flertal mer eller mindre hästiga föreningar. Och jag tycker det är
otroligt givande!

I många föreningar, så är det ofta en liten klick som får
dra det stora lasset. Och detta görs helt oavlönat, av personer som brinner för detta.

Tyvärr har vi de senaste åren läst om problem på framförallt
ponnytävlingar. Där föräldrar och ibalnd också ryttare, bettet sig mycket illa
gentemot funktionärerna! Till och med så illa att vissa klubbar sagt att de ska sluta arrangera ponnytävlingar! SKAMLIGT! Meningen med en tävling är väl att man ska ha kul! Eller? Och inte ens på ett ponny-SM ska det väl inte vara på blodigt allvar? Nej, skärpning ponnypappor/mammor och ryttare!

Nu står då NF-Mästerskapen och Riks-utställningen för dörren. Och dessa arrangemang hade aldrig gått att genomföra utan en stor skara
fantastiska funktionärer! I år står Vetlandaortens Ryttarförening åter värd för detta häftiga evenemang! Och det känns tryggt! Där flyter på bra med proffsiga funktionärer! Och därmed inte sagt att andra arrangörer inte har gjort ett bra jobb. 2014 var första gången vi var i Laholm, och det var mycket proffsigt arrangerat!

När det på lördagen också ska vara Riks-utställning och
Engelska Ridklasser, då vet jag att ett antal medlemmar i SNF finns på plats
och roddar det hela! Samma glada gäng syns i funktionärstältet år efter år. Och det är stenkoll på allt från rosetter till protokoll! Men vi släpper gärna in
fler i tältet! Eller på någon annan plats där det behövs funktionärer. Så om du vill hjälpa till, dra dig inte för att kontakta någon i styrelsen :-).

Sedan årsmötet så har vi dessutom en ELIT-FUNKTIONÄR i
föreningen! Jan Lundvall erhöll denna titel efter lång och trogen tjänst! År ut
och år in så har han funnits med på avelsvärderingen för hingstar. Som en
riktig allt-i-allo! Och just till avelsvärdering är det lite häftigt att vara
funktionärsansvarig. Några veckor innan så skickar jag iväg ett mail till de
som brukar vara behjälpliga. Och inom några dagar så är funktionärslistan
fulltecknad! Det är fantastiskt!

Innan jul var det premiär för en stor häst-show på Friends
Arena. Hade tyvärr inte möjlighet att åka dit. Men alla jag pratade med
upphöjde SNF,s medverkan. Och den som höll ihop alla trådarna för SNF,s del var Emma Tovatt. Och trots att hon säkert var helt slutkörd efter den helgenÄ. Så har hon lovat att ställa upp ett år till!

Kan inte namnge alla här, men ni ska veta att det är ett
järngäng som jobbar för New Forest rasen i Sverige!

Men jag är också medveten om att Sverige är ett långt land,
och jag vet att det inte alltid är möjligt att ställa upp och vara funktionär.
Men det finns faktiskt något som alla kan göra!

Skriv en artikel! Bifoga några bilder! Öppna ditt e-post
program! Skriv eklund@stuternabben.se
i adressfältet! Och tryck på skicka! Klart!

Och nu, med bara några veckor kvar till vårt stora
evenemang, så vill jag be er allihop om en liten sak. Tänk på att
funktionärerna som är på plats, gör detta på sin fritid. En del har tagit semester för att kunna ställa upp. Andra har åkt långväga. Många har mer än 8 timmars arbetsdag under meetinget.

Och jag vet att det inte alltid flyter helt friktionsfritt.
För vi är ju ändå bara människor. Och dessutom blandar vi in ett stort antal
ponnyer i smeten. Saker och ting kan gå lite snett. Och det kanske inte går att
vara alla till lags. Och några kommer att vara överlyckliga och andra nedstämda under dessa dagar. Men oavsett,
SÅ LÅT OSS VARA TREVLIGA MOT VARANDRA!
Så håller vi stämningen på topp under hela helgen!

Väl mött i Vetlanda!
Cornelia Larsson

10 mar tisdag

Val är något alla måste göra...

Val är något alla måste göra.
Allt från att välja vilka kläder du ska ha på dig på morgonen till att välja vilken linje du ska gå på i gymnasiet.
Det finns svåra val och det finns dom mest simpla.
När man rider och håller på med hästar så gör man en massa olika val hela tiden.
Ska jag satsa på dressyr eller ska jag kanske byta till någon annan gren? Vilken tränare ska jag egentligen träna för? Kanske jag ska byta foder? Passar denna sadeln ens min häst? Visst man kan få hjälp med det mesta av experter men ändå.
Inte förrän efter du har gjort valet vet du om det var rätt. Blev det bra och det känns rätt så är det ju alldeles utmärkt, grattis. Men det kan ju gå fel också, alla har vi väl gjort misstag? Men misstag behöver inte bara betyda negativa saker, du har väl lärt dig något av det som gick fel? Du kanske bytte foder och hästen blev inte bättre, ja då kommer du ihåg det och kommer inte göra om samma sak igen. Du skulle väl till exempel aldrig ta tag i en varm plåt och bränna dig och sen ta tag i den igen direkt? Du skulle istället då ha lärt dig att plåten var varm och du brände dig, nästa gång tar du på dig grythandskar.
Så man lär sig helt enkelt av att göra fel även fast man helst av allt gör rätt.
När jag letade D-ponny så provred jag en hel det olika ponnyer. Allt från dom som gått SM till dom som hade noll erfarenhet men potential. Vad ska man välja då? Såklart ville jag som många andra ha en erfaren & utbildad ponny som inte var hur gammal som helst. En ponny som jag kunde ut och tävla på och ha några fina år framför mig med placeringar och fina resultat. Dessa kostar ju dock en heeel del pengar och dom finns inte överallt.
Så för oss föll valet på det lite mer osäkra kortet i kortleken - men det kommer klart bli värt det. Alla ponnyer som går EM, SM och NM har väl också en gång varit outbildade, dom har också startat från noll.
Så av detta valet lär jag mig rida ännu mer och får erfarenhet av hur man utbildar en häst. En viktig del är också att ha kul med sin ponny och kunna variera sin ridning. Träna och tävla men också kunna rida ut i skog och på fält, hoppa lite och allt annat som skall fungera alla dagar året runt. Om jag nu kommer till dom lite högre klasserna med Sigge så kan jag känna mig stolt och känna att alla timmar i sadeln lönade sig och att det är jag, eller vi som delvis har gjort allt jobb.

Grejen med val är att man aldrig ska vara rädd för att göra dom, för i slutet ångrar vi bara dom chanserna vi inte tog.Lite tankar från den lite yngre ryttaren och hennes ponny.

Vi hörs
Kram Frida

Kategorier

New Forest Frida

10 mar tisdag

Val är något alla måste göra....

Val är något alla måste göra.
Allt från att välja vilka
kläder du ska ha på dig på morgonen till att välja vilken linje du ska gå
på i gymnasiet.
Det finns svåra val och det finns dom mest simpla.
När man rider och håller på med hästar så gör man en massa olika val hela
tiden.
Ska jag satsa på dressyr eller ska jag kanske byta till någon annan gren?
Vilken tränare ska jag egentligen träna för? Kanske jag ska byta foder? Passar
denna sadeln ens min häst? Visst man kan få hjälp med det mesta av experter men
ändå.
Inte förrän efter du har gjort valet vet du om det var rätt. Blev det bra
och det känns rätt så är det ju alldeles utmärkt, grattis. Men det
kan ju gå fel också, alla har vi väl gjort misstag? Men misstag behöver inte
bara betyda negativa saker, du har väl lärt dig något av det som gick fel? Du kanske bytte foder och hästen blev inte bättre, ja då kommer du ihåg det och kommer inte göra om samma sak igen.

Du skulle väl till exempel aldrig ta tag i en varm plåt och
bränna dig och sen ta tag i den igen direkt?

Du skulle istället då ha lärt dig att plåten var varm och du
brände dig, nästa gång tar du på dig grythandskar.
Så man lär sig helt enkelt av att göra fel även fast man helst av allt gör
rätt.
När jag letade D-ponny så provred jag en hel det olika ponnyer. Allt från dom som gått SM till dom som hade noll erfarenhet men potential. Vad ska man välja då?
Såklart ville jag som många andra ha en erfaren & utbildad ponny som
inte var hur gammal som helst. En ponny som jag kunde ut och tävla på och ha några fina år framför mig med placeringar och fina resultat. Dessa kostar ju dock en heeel del pengar och dom finns inte överallt.


Så för oss föll valet på det lite mer osäkra kortet i kortleken - men det
kommer klart bli värt det. Alla ponnyer som går EM, SM och NM har väl
också en gång varit outbildade, dom har också startat från noll.
Så av detta valet lär jag mig rida ännu mer och får erfarenhet av hur man
utbildar en häst. En viktig del är också att ha kul med sin ponny och kunna
variera sin ridning. Träna och tävla men också kunna rida ut i skog och på
fält, hoppa lite och allt annat som skall fungera alla dagar året runt. Om jag
nu kommer till dom lite högre klasserna med Sigge så kan jag känna mig stolt och känna att alla timmar i sadeln lönade sig och att det är jag, eller vi som delvis har gjort allt jobb.

Grejen med val är att man aldrig ska vara rädd för att göra dom, för i
slutet ångrar vi bara dom chanserna vi inte tog.

Lite tankar från den lite yngre ryttaren och hennes ponny.

Vi hörs
Kram Frida

2 mar måndag

Tankar och mål

  • Ett år mellan bilderna. Frågan är om det blivit samma förändring utan mål?

  • Ett år mellan bilderna. Frågan är om det blivit samma förändring utan mål?

Nu vet nilite om mig och alla ponnys jag haft och om den jag har just nu. Men vad är mina mål då?
Jo jag har både långsiktiga mål och mål jag vill uppnå de kommande månaderna.

Några av dom lite mer långsiktiga målen är:
- Tävla i LA klasser med placering- Kvala in
till SM och prestera med bra resultat
- Skaffa ett så starkt band till Sigge så att jag känner honom utan och innan,
även få honom att lita på mig ännu mer.

Några av dom målen som jag vill nå inom den närmsta tiden:
- Placera mig på en tävling
- Lära Sigge LA skolor och bli säker på dom
- Tävla mycket och få resultat

Mål är
något jag tycker är väldigt kul, både att sätta och nå. Utan dom skulle
man inte kämpa lika mycket. Jag har tränat och tränat och det för att jag så
länge jag kan minnas har velat komma till SM.
Mål är ju något som får en att kämpa, röra sig framåt och utvecklas. Du vill
liksom ta dig framåt, har man ett mål så rör man sig mot det för varje träning
och varje tävling. Även om en träning går skit dåligt så har du lärt dig hur du
ska hantera den situationen, även om en tävling går skit dåligt så får du rutin
och erfarenhet. Allt som händer, positivt eller negativt bär med sig
något. Något negativt kan bli som en etta på tärningen och något positivt som
en sexa, du kommer någonstans på spelplanen i vilket av fallen. Ett litet
steg eller ett stort steg närmare målet.

För att
uppnå sitt mål behöver man ju lite av en "taktik", ett upplägg om hur du
ska komma närmare och närmare och tillslut vara framme.
Allt beror ju på vad ditt mål innebär.

Om vi
säger att jag vill slå mitt förra resultat på tävling kanske jag måste
träna lite extra, rida lite mer och fundera på vad som kan förbättras från
förra gången. Vilka var mina svaga sidor under det programmet? Kan jag ändra
den ena 5:an på skritten till en 6:a eller 7:a? Galoppfattningen gick lite
långsamt, bäst att vi tränar på det. Förstår ni? Det finns mycket man kan göra
för att förbättra sitt resultat.

Men om man
som mål vill komma närmare sin häst och lära känna den bättre, vad gör vi då?
Tillbringa mycket tid tillsammans med den, pyssla och göra fint. Kanske gå på
promenad tillsammans i skogen. Sen lär man ju känna varandra väldigt bra när
man tränar och tävlar, lär dig hur hästen fungerar och hur den är i sättet.
Det finns oändligt med saker man kan göra för att komma närmare sin
häst. Men det går inte på 2 röda sekunder. efter att ha pysslat med sin häst en
kväll betyder det inte att den dagen efter kommer komma springande mot dig i
hagen samtidigt som den gnäggar. Det krävs lite mer än så. Många kvällar, många träningspass och mycket tid tillsammans. Då tror jag att man kan komma närmare varandra.

Det är lite av vad jag tror, just inom kontakt med sin häst finns det så otroligt många teorier och tankar om hur man ska göra och hur det ska vara. Välj vad som funkar för dig, man brukar nog kunna fundera ut det rätt bra själv. Du känner nog till själv vad din häst gillar och inte gillar, hur den vill ha det osv.

Det som är viktigt när man vill nå mål är att tro på sig själv och veta att detta klarar vi om vi kämpar. Ingenting är omöjligt så länge man tror på sig själv.
Lycka till med era mål så hörs vi i nästa gästblogg.

Kram Frida!

Kategorier

New Forest Frida

MÅNADENS GÄST-BLOGGARE
Ett nytt inslag på SNF’s hemsida blir ”Månadens Gästbloggare”. Det är tänkt som en stafett!
Man bloggar under en månad (ca 1 inlägg/vecka, fler är tillåtna!), och sedan tillfrågar man en ny person som tar över! Viktigt att man får ett JA från nästa person, så att stafetten inte bryts!
Ämnet man bloggar om ska på något sätt ha anknytning till NF-ponnyerna! Bilder som anknyter till blogginlägget är ett stort plus!